Dagens ETC har tidigare skrivit om 12-åriga Olacka Tsend-Ayush Ganzorig, som kom till Sverige från Mongoliet när hon var sex år. Hon har gått i Lillholmsskolan i Stockholmsförorten Vårberg sedan första klass och kan varken läsa eller skriva på det gamla hemspråket.

Trots det ska hon och hennes familj utvisas. Efter flera ansökningar och överklaganden kom det slutgiltiga beslutet i går.

– Det känns så himla orättvist eftersom andra barn har fått uppehållstillstånd men inte jag, säger Olacka.

Hon fick utvisningsbeskedet per mejl av sin advokat, men Migrationsverket har inte sagt något om när familjen måste åka. Stig Carnewall, bildlärare på Lillholmsskolan, har engagerat sig i Olackas fall. Han är bestört över beslutet.  

– Jag trodde inte det skulle bli såhär. Jag hade en naiv förhoppning om att man skulle tänka om och inte utsätta ett barn för detta, att rycka upp henne så här. Vad jag förstår kan de komma och hämta henne när som helst, säger Sten Carnewall.

Han tycker att det känns extra tungt med tanke på att utlänningslagen ändras den första juli. Då blir det lättare att bevilja uppehållstillstånd till barn när det finns särskilt ömmande omständigheter. I dag saknar det betydelse att hon levt halva sitt liv i Sverige.

– Jag trodde man skulle ta humanitär hänsyn särskilt med tanke på den nya lagen. Barnets intresse måste gå först. Vore jag handläggare skulle jag ta det lite lugnt till efter den första juli, säger Sten Carnewall.

Familjen är missnöjd med advokaten som skött deras asylärende och i morgon, fredag, tänker de söka ny juridisk hjälp. Olacka försöker hålla modet uppe.

– Jag mår sådär men det går bra. Det är jättesvårt om vi åker tilbaka har vi inte ens lägenhet, eller någonstans att vara. Jag kan inte ens språket i Mongoliet, säger Olacka.

Skola i uppror

Hela Lillholmsskolan är i uppror över Olackas utvisning. Elever och lärare har protesterat, demonstrerat, ringt myndigheter och medier. Klasskamraterna är bedrövade efter gårdagens beslut.

– Grejen är hon har inte ens gått i skolan i Mongoliet, bara i Sverige. Hon vet inte ens hur det är där. Det kanske är lättare för föräldrarna att återvända, men Olacka har alla sin vänner här. Det är svårt för mig att ta in att hon ska flytta. Det är väldigt ledsamt, vi har känt varandra sedan ettan, klasskamraten Shamm Shirwan, 12 år.

13-åriga Manar Ansari berättar ett eleverna deltagit i Lilla aktuellt och hållit upp en skylt med Olackas namn. De har också gjort hemsidor och kontaktat journalister. Att inget hjälpt gör henne upprörd.

– Bara för att vi är barn så bryr de sig inte om våra åsikter. Vi kommer fortsätta kämpa. Jag tycker det är så onödigt att hon skickas bort, säger Manar.