Raseriutbrott, vardagskaos och förstörda relationer. Inställda möten och sjukskrivning. Alltid en specifik period varje månad.
I Sverige uppskattas upp till 30 procent av personer som har mens ha måttliga PMS-besvär, det vill säga drabbas av humörförändringar eller andra symptom före mens. Den svårare formen, PMDS, som påtagligt påverkar relationer, social funktion och arbetsliv, drabbar mellan två-fem procent. Ungefär tio procent av menstruerande svenskar önskar någon slags behandling för besvären.
Vad som sker i kroppen veckorna innan det röda blodet strömmar ur underlivet har börjat få ta mer plats i debatten. På nätet finns stödgrupper och chattfora och i lördags uppmärksammades ”PMS-dagen” för första gången i Sverige med en fullsatt seminarium i Stockholm.
Men samtidigt vittnar både forskare och drabbade om att samhället lider akut brist på kunskap och förståelse för problematiken.
Slet på relationen
För komikern Karin Adelsköld började problemen efter att hon fött sitt andra barn.
– Först trodde jag bara var en trött och sliten småbarnsmorsa som fått barn för tätt. Sen misstänkte jag förlossningsdepression, sen började jag tro att det var en utmattningsdepression, sen började utredningar om ADHD och bipolaritet, jag var desperat.
Det var först när hennes nya man nämnde PMS som en alternativ förklaring, som polletten påbörjade sitt fall neråt. När de började söka efter information om PMS och PMDS föll allt på plats.
– Detta var efter att jag gjort slut med honom samma tid av månaden flera månader i rad. Inga gynekologer eller psykiatriker har föreslagit PMS som en möjlig orsak tidigare, säger hon.
Därefter påbörjade hon ett långt arbete med att lära sig hur hon själv skulle göra för att lindra symptomen. Hon slutade dricka alkohol och kaffe och anpassade sin livsstil efter sin menscykel, som hon skaffade sig stenkoll på. I dag säger hon att hon mår bättre och ”hankar sig fram”. Ibland får hon tacka nej till jobb.
Har du fått någon förståelse från arbetsgivare?
– Aj, det är första gången jag fått den här frågan, men nej, aldrig. Det har aldrig hänt.
Blev förbannad
Det huvudsakliga skälet till att Karin Adelsköld för tre år sedan valde att gå ut öppet med sina problem och sedermera starta PMS-förbundet, var att hon var förbannad. På okunskap, förlegade attityder och på faktumet att hon visste så lite om sin egen menscykel.
Karin Adelsköld menar att det finns ett myller av olika aktörer som erbjuder metoder, med varierande vetenskaplig förankring, vilket gör det svårt att navigera för de drabbade.
– Det finns otroligt många som försöker sko sig på den här situationen. Kvinnor är ofta desperata när de letar information, det är klart att vi ofta är villiga att göra vad som helst för att inte ta sönder vår relation. Jag blir ledsen av att se att kvinnor blir utnyttjade. Man ska vara väldigt försiktig med att laborera med sina hormoner. Gå hellre till husläkaren och stå på dig. Kräv att de läser på.
Stor okunskap
Trots att så många lider av PMS vet inte vetenskapen exakt varför besvären uppstår och har följaktligen inte lyckats att ta fram något botemedel.
– En stor studie vid Umeå universitet stannade av. Kvinnosjukdomar prioriteras inte, säger Karin Adelsköld.
Hon berättar att hon träffar läkare varje vecka som aldrig hört talas om PMS.
– Även nyutexaminerade. Det är skrämmande. Det är till och med så att vissa kvinnor av sina läkare fått rådet att kontakta mig. Om läkare ger lidande kvinnor rådet att kontakta en komiker, då fattar man hur stort informationsproblemet är.
Ett annat skäl till att samhället inte tar kvinnors PMS-problem på allvar tror hon beror på att stora delar av svenska feministrörelsen länge har tonat ner kroppen och biologin i jämställdhetskampen.
– Samhället har inte tagit problemet på allvar för att kvinnor själva inte gjort det. Vi har och har haft en fantastisk kvinnorörelse i Sverige. Men jag tror att den, precis som jag själv, har varit lite för bra på att förneka biologin och våra kroppar. I USA ser det annorlunda ut.
