För tio år sedan var allt annorlunda. Anna bodde i en villa tillsammans med sin man och deras barn. De hade två löner och behövde sällan vara särskilt oroliga över ekonomin. Men så blev Anna sjukskriven. Plötsligt var det svårt att få pengarna att räcka till huslån, billån och allt annat familjen la pengar på. Men trots den försämrade ekonomin fortsatte familjen att leva ungefär som innan.

– Min man hade dyra vanor, och efter ett tag orkade jag inte bråka om det, så istället tog jag lån i mitt eget namn för att få det att gå ihop. Det var dumt så klart, men just då kändes det som den enklaste utvägen, säger hon.

Tvingades sälja huset

Efter två år hotade Kronofogden med att sälja deras hus på exekutiv auktion. Det gjorde att Anna och hennes man fick sälja. Därefter separerade de – och Anna blev kvar med lånen.

– Samtidigt började det komma krav på att jag skulle betala tillbaka blancolånen, men det hade jag inga pengar till. Så skulderna bara växte, säger Anna.

Då var hon skyldig Kronofogden och ett antal inkassobolag drygt 200 000. Idag är summan istället den dubbla – 550 000. Då har hon ändå försökt betala av så mycket hon kan.

– Det känns ganska hopplöst när skulderna bara växer. Jag vet ju att det är mitt eget fel, och mitt ansvar att betala tillbaka, men jag kan verkligen önska att det inte hade varit så lätt då, att få låna.

En lätt utväg

När Anna började ta lån var det fortfarande ovanligt med sms-lån, men däremot kunde det räcka att ringa ett samtal för att få pengar. Om hon hade möjlighet att betala tillbaka lånen var det ingen som kollade upp.

– Att få ett blancolån var inga problem. Det bara pumpade på. Jag fick till och med erbjudande om att höja min kredit utan att själv fråga. Då var det en lätt utväg, men en livsfarlig utväg, säger hon.

Skulderna har gjort att Anna inte kan få ett telefonabonnemang, inte får hyra en bil, och har haft svårt att skaffa lägenhet. Idag har hon en bostad tack vare socialen.

– Det är jag evigt tacksam över. Jag har tak över huvudet och mat på bordet, men det är också allt.

Anna hoppas på att kunna börja arbeta igen – men även om hon når dit är hon säker på att hon inte kommer kunna betala tillbaka sina skulder. Istället hoppas hon på skuldsanering.

– Det känns som min enda utväg, som enda chansen att bli fri och kunna leva mer som vanligt.

Fotnot: Anna heter egentligen något annat.