Debatt: Vi måste studera klimatförnekelse

Alltsedan den 29 januari 2013, i en riksdagsdebatt om klimatförändringar då Sverigedemokraten Josef Fransson hade en ”glädjande nyhet” att meddela om att ”det apokalyptiska framtidsscenario som många målat upp i klimatdebatten” var falskt, har samhällsvetenskapliga, kulturvetenskapliga och humanistiska forskare haft klart för sig att nyfascism i olika former av nationalism har haft svårt att ideologiskt inkludera den globala rättvisefrågan klimatet.

Sedan 20 år tillbaka har klimatförnekelse visat sig inte enbart handlar om okunskap om klimatvetenskapliga analyser. Frågan kopplar istället explicit till politiska, ekonomiska och ideologiska inlåsningar och maktförhållanden. I USA har detta studerats bland annat av professor Riley Dunlap samt professor Naomi Oreskes och det finns en mycket intressant studie av Norge som heter Living in denial. Den specifika forskningen om giftemålet mellan nyfascism och klimatförnekelse är inte heller den ny, undertecknad bedriver ett nyligen uppstartat forskningsprojekt inom vilket världens första konferens i ämnet organiserades i Norrköping 2016.

Jag anser att det är väldigt viktigt att de som kanske är mer inriktade mot naturvetenskaplig och ekonomisk kunskap om klimatfrågan, idag också tar till sig samhällsvetenskaplig-, kulturvetenskaplig- och humanistisk forskning som har studerat kopplingarna mellan klimat och politik under lång tid. Dessutom borde sådan forskning finansieras bättre, dessa ämnen sätts ofta på undantag inom energi-, klimat- och miljöforskningen. Om inte samhällsvetenskaplig-, kulturvetenskaplig- och humanistisk forskning finansieras och tas på allvar blir analyserna om klimatfrågans politik (klimatförnekelse inte minst) väldigt ytliga – i det närmaste naiva. En sådan naivitet har vi inte tid med om vi ska ta klimatvetenskapen på allvar.