Debatt. .

2017-02-09 04:00
Om det är sant som gränspolisen säger, att det inte längre finns några fredade zoner, måste vi skapa dem. Särskilt om Sverige menar allvar i att göra barnkonventionen till lag, skriver debattörerna. bild FREDRIK SANDBERG/TT
Om det är sant som gränspolisen säger, att det inte längre finns några fredade zoner, måste vi skapa dem. Särskilt om Sverige menar allvar i att göra barnkonventionen till lag, skriver debattörerna.

Vi måste skapa fredade zoner för papperslösa barn

”Idag ser vi tydligt hur gömda föräldrar inte vågar göra anspråk på sina barns rättigheter.”

I höstas lämnade Socialtjänsten i Malmö ut gömda barns adress- och kontaktuppgifter till Gränspolissektionen Syd. Vi anmälde händelserna till Justitieombudsmannen – men anser även att bestämmelsen som myndigheterna lutade sig mot måste ändras. De rättigheter som papperslösa barn har i Sverige riskerar att bli meningslösa.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Myndigheter kan inte helt strunta i att pröva barnets bästa när uppgifter om papperslösa lämnas ut. Varken Socialtjänsten eller gränspolisen prövade i höstas hur utlämnandet av gömda familjers uppgifter kunde påverka barnen. 

Vi som skrivit under denna artikel anmälde myndigheterna till Justitieombudsmannen, vilket kan leda till att individuella prövningar måste göras i framtiden. Men om barns rättigheter ska fungera i praktiken måste bestämmelsen som myndigheterna använde ändras.  

Principen om att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn har genomsyrat svensk rätt sedan vi ratificerade Barnkonventionen 1989. Ny lagstiftning granskas noggrant för att barns rätt inte ska undergrävas. Till exempel var skolpersonal tidigare skyldiga att rapportera papperslösa barns skolgång till gränspolisen, men eftersom uppgiftsskyldigheten blev ett hinder för barnet att få sina rättigheter tillgodosedda tog lagstiftaren bort den. Bestämmelsen som polisen lutade sig på när de i höstas begärde ut gömda barns adressuppgifter har dock fått vara kvar.

Bestämmelsen, 17:1 utlänningslagen, används inte i någon större utsträckning eftersom tillämpandet ofta väcker stark kritik. Nu har dock gränspolisen inlett ett projekt med målet att utvisa 80 000 gömda personer inom tre år. Det finns enligt dem inte längre ”några fredade zoner” (Sydsvenskan, 2016-11-29), gränspolisen säger sig även ha rätt att begära ut uppgifter från kommunen om var papperslösa barn går i förskola eller skola.

Efter att socialtjänsten hade lämnat uppgifter till gränspolisen kunde vi läsa i Sydsvenskan den 3 december 2016 om två barnfamiljer som tvingats söka skydd i en stuga ute i skogen. För barnen i familjerna innebar socialtjänstens beslut att deras skolgång fick avbrytas. Andra familjer, som vi har kontakt med, beskriver att de inte längre vågar söka det grundläggande ekonomiska stöd barnen har rätt till, av rädsla att få sina adresser utlämnade till polisen.

Gränspolisens begäran om papperslösa barnfamiljers uppgifter, och socialtjänstens utlämnande av uppgifterna, skapar alltså en situation där människor på grund av rädsla inte vågar utnyttja sina barns rättigheter.

Lagstiftaren har enligt förarbeten till 17:1 utlänningslagen inte funnit något säkert underlag till att barn kan gå miste om skola, vård och ekonomiskt skydd ifall deras adress- och kontaktuppgifter ges till gränspolisen. Idag ser vi tydligt hur gömda föräldrar inte vågar göra anspråk på sina barns rättigheter, att de är tandlösa i praktiken på ett sätt som strider mot både barnkonventionen och lagstiftarens avsikter.

Om det är sant som gränspolisen säger, att det inte längre finns några fredade zoner, måste vi skapa dem. Särskilt om Sverige menar allvar med att göra barnkonventionen till lag. 

 
Anna Lundberg, docent i mänskliga rättigheter, Jacob Lind, doktorand, Malmö högskola Patricia Olsson, Escalante, Unga forum, Skåne stadsmission, Hedvig Lärka, Elinor Hermansson, Frederick Batzler, Centrum för sociala rättigheter