Debatt: Vi kräver stopp för social dumpning i EU

Lika lön för lika arbete ska gälla alla på samma plats. Det var det tydliga budskapet när Europaparlamentets sysselsättningsutskott nyligen satte ned foten och röstade igenom förslaget till nya regler för den som arbetar i ett annat land än där den är anställd.

Beskedet i Europaparlamentet är det första viktiga steget mot ett stopp för social dumpning i EU. Dessutom innebär beslutet att reglerna även ska omfatta sociala och fackliga rättigheter. I och med det finns det äntligen en reell chans att återställa villkoren på arbetsmarknaden till det som gällde före den så ödesdigra lex-Laval.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

För oss socialdemokrater är det absolut grundläggande att en gemensam europeisk marknad också måste ha gemensamma regler. Inget företag i något EU-land ska ha rätt att konkurrera ut andra med hjälp av usla villkor, dumpade löner eller en arbetsmiljö som sätter människors liv och hälsa på spel.

Vi känner alla den verklighet som vuxit fram i lönedumpningens spår. Det handlar om kvinnor som sliter ut sig i vården och hemtjänsten, utan fullvärdig försörjning. Café- och restauranganställda som tvingas jobba tredubbla skift för att få ihop till en lön det går att leva på. Och polska, rumänska och bulgariska byggjobbare som måste söka skydd i de halvfärdiga hus de bygger, i brist på värdigt boende.

Lönedumpningen sprider sig till allt fler arbetstagare, på allt fler arbetsplatser. Vissa företag försöker skapa sig ekonomiska fördelar och konkurrera genom att runda den svenska modellen, undvika att teckna kollektivavtal och genom att behandla människor som vore de en handelsvara.

Det handlar om arbetstagare som sorteras in i A- och B-lag med arbetskamrater som inte får tala med varandra. Bristen på eget inflytande skapar en arbetsmiljö där de anställda mår allt sämre. I det läget väljer några att lägga ansvaret på arbetstagare från andra EU-länder. Det leder till en ohållbar situation som genererar oro och hat.

När vi i somras bad Sifo fråga vad svenskarna tycker, svarade sex av tio - eller 62 procent - att svenska löner och villkor ska gälla för alla som arbetar i Sverige, även för dem som kommer för att jobba en kortare tid.

I EU-parlamentet har alltfler insett allvaret i situationen och vilka konsekvenser den för med sig. Därför lyckades vi hitta kompromisser över partigränserna när det nya regelverket mejslades fram i parlamentets sysselsättningsutskott.

Med undantag för de svenska moderaterna och kristdemokraterna. In i det sista fortsätter moderaternas Gunnar Hökmark att låtsas som att problemen inte existerar och att lönedumpning inte förekommer.

Inte nog med det, han försöker till och med hävda att ett starkare regelverk, som skyddar arbetstagarnas rättigheter och garanterar schyssta villkor, skulle vara ett hot mot den fria rörligheten och ytterst den svenska modellen.

Men förslaget rymmer ingenting som hindrar EU-medborgare från att röra sig fritt eller arbeta i vilket medlemsland de önskar. Där finns inte heller något som hindrar europeiska företag att sälja sina tjänster till andra EU-länder.

Däremot kommer nya regler att effektivt sätta stopp för företag som hänsynslöst utnyttjar sin arbetskraft, utan respekt för kollektivavtalade löner eller grundläggande anställnings- och trygghetsvillkor.

Om några veckor samlas EU:s ledare till toppmöte i Göteborg, för att diskutera hur sociala hänsyn ska kunna integreras i all lagstiftning och hela EU:s verksamhet.

Schyssta villkor och grundläggande social trygghet handlar nämligen inte bara om rättvisa. Det handlar också om att undanröja den grogrund för politiska spänningar och populism som skickligt utnyttjas av främlingsfientliga krafter och som vi ser växer sig allt starkare i Europa.

För att vinna människors förtroende måste EU börja ta hänsyn till sina invånares behov och inte bara se till marknadens krav. Därför välkomnar vi att de sociala frågorna äntligen får sin rätta plats på den europeiska dagordningen.