Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vi kräver ett slut på tystnadskulturen inom sjukvården

Jonas Lindberg, V, sjukvårdspolitisk talesperson i region Stockholm.
Jonas Lindberg, V, sjukvårdspolitisk talesperson i region Stockholm. Bild: Bild: Vänsterpartiet / Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Dagens ETC.

Det hatt satt sig en förlamande tystnadskultur i den svenska sjukvården. Det här är farligt. Samtidigt menar forskare att det har med ekonomiska styrmodeller att göra. Dags för en oberoende kommission, skriver Jonas Lindberg (V).
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Det råder en utbredd tystnadskultur inom svensk sjukvård. Tidningen Essens, medlemstidningen för samhällsbärande professioner inom hälsa där bland annat barnmorskor och annan vårdpersonal ingår, släppte i början av året en granskning som visar på utbredd rädsla för repressalier bland vårdens anställda i regionerna.

Louise Bringselius är organisationsforskare och var tidigare forskningsledare i den statliga Tillitsdelegationen. Hon menar att tystnadskulturen hänger ihop med den övergång till styrformen New public managment som skett inom vården de senaste decennierna. Resultatet har blivit att lojaliteten till chefen eller politikerna är större än lojaliteten till professionen eller patienterna.

Vi i Vänsterpartiet anser att det här måste få ett slut.

Den senast rapporten om tystnadskuluren inom vården kom i Dagens Medicin den 3 juni där sjukvårdsuppropet larmar om att sjukvårdschefer som vågar protestera riskerar jobbet.

Det är oerhört allvarliga uppgifter som framkommer och synnerligen bekymmersamt om höga chefer i vården inte har medarbetarnas förtroende utan istället anses skönmåla verkligheten. Det är också ett stort patientsäkerhetsproblem om medarbetare i rädsla för repressalier inte vågar uttrycka kritik mot hur resurser prioriteras eller hur besparingsåtgärder slår i verksamheterna. Tidigare forskning som tittat delvis på detta i Region Stockholm framhäver att chefer i denna region tenderar vara mer lojala med budget och avtalstexter än med vårdens etiska principer och patientsäkerhet (”På spaning efter etik: etisk kompetens och ansvarstagande för ledning och styrning av hälso- sjukvården”, Erica Falkenström och Anna T Höglund).

Dessa uppgifter förekommer alltför ofta för att anses vara enskilda ytterligheter. Det är något strukturellt problem i styrningen av sjukvården när en sådan här kultur fortsätter att frodas trots att många tycks bekymrade över den utvecklingen. Det är på intet sätt ett problem unikt för Region Stockholm men något som ändå föranleder aktiva åtgärder från regionalt håll liksom nationellt.

Vad beror tystnadskulturen på?

Hur kan vi jobba mot detta?

Vad för mekanismer och styrsystem främjar och hämmar en tystnadskultur?

Ett stort problem inom sjukvården idag är medarbetarnas avsaknad av förtroende för chefer och ansvariga politiker.

Vänsterpartiet i region Stockholm vill att det största beslutsfattande organet efter riksdagen, det vill säga Region Stockholm, gör något åt problemet. Vi vill att hälso- sjukvårdsdirektören får i uppdrag att tillsätta en oberoende kommission med forskningsanknytning som ska belysa förekomsten av tystnadskultur i Region Stockholms sjukvård. Vi vill dessutom att kommissionen förutsättningslöst genomlyser regionens styrmodell, ekonomiska ersättningssystem, ledarskapsutbildningar, vårdens uppdrag med mera som kan anses påverka förekomst av en tystnadskultur

Sist men absolut inte minst så vill vi att kommissionen belyser medarbetares, chefers och patienters och patientföreningars upplevelse, erfarenheter och syn på frågan. Efter det kan vi påbörja arbetet för att ändra på en utveckling där tystnaden skadar både förtroendet för sjukvården men också riskerar patienters liv.

00:00 / 00:00