Debatt: Vi behöver planera för utebliven tillväxt

Så hög BNP-tillväxt som möjligt är ett uttalat mål för samhällsplanerare och politiker på central såväl som regional nivå. Tillväxten finns inräknad i våra framtida pensioner, i investerings- och lånekalkyler, och den tas för given i de flesta ekonomiska strategier. I många kommuner och regioner är dock låg eller ingen tillväxt ett kroniskt problem som lägger krokben för utvecklingen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I två vetenskapliga artiklar som nyligen publicerats går vi igenom förutsättningarna för framtidens tillväxt och hur en lägre tillväxttakt skulle påverka samhället. Vi konstaterar att det i stort sett saknas långsiktiga tillväxtprognoser. En av få gjordes av OECD 2012 med scenarier som sträcker sig fram till 2060. I dessa scenarier antas den globala produktivitetsökningen vara lika med den som de mest produktiva länderna haft under de senaste 30 åren.

Vidare antas att den demografiska utmaningen hanteras genom höjd pensionsålder och att finansiella obalanser åtgärdas. Trots dessa mycket optimistiska antaganden är resultatet en jämfört med i dag lägre tillväxt i såväl OECD som i nuvarande snabbväxande ekonomier.

Det finns dock föga stöd för dessa antaganden. Framstående ekonomer som Thomas Piketty och Lawrence Summers med flera har framhållit att den tillväxt vi haft under andra halvan av 1900-talet är en historisk avvikelse. De pekar på en rad faktorer, såsom återuppbyggnaden efter andra världskriget, tekniksprång och globalisering, som samverkade och skapade denna specifika tillväxtperiod. Flera faktorer pekar istället på lägre tillväxt framöver, såsom en åldrande befolkning, ökade kostnader för utbildning och äldreomsorg samt ökande inkomst och förmögenhetsskillnader.

Samtidigt minskar planetära gränser det framtida utrymmet för både produktion och konsumtion. I åtskilliga analyser av naturvetenskapligt orienterade ekonomer konstateras att ökad energianvändning är en förutsättning för fortsatt tillväxt, och att detta är långt ifrån hållbart i längden. De pekar också på att viktiga naturresurser blir allt dyrare att exploatera samtidigt som negativ miljöpåverkan och klimatförändringar påverkar tillväxten negativt.

Naturligtvis finns det också de som tror att den nuvarande låga tillväxten bara är tillfällig och att vi står inför ett nytt utvecklingssprång där digitalisering och automatisering skapar förutsättningar för en ny tillväxtperiod. Här saknas dock teoretiskt och empiriskt stöd. De senaste decenniernas mycket snabba tekniska omvälvningar i form av datorisering och IT-kommunikation har än så länge resulterat i lägre tillväxt jämfört med tidigare decennier.

Det saknas i dag en bredare diskussion om hur samhället kan agera för att hantera utebliven tillväxt. Vi ser redan i dag hur misslyckad tillväxtpolitik i många europeiska länder tenderar att öka de sociala spänningarna. Utan beredskap för låg tillväxt riskerar vi att hamna i en situation av ständig krishantering istället för att hitta sätt att samhällsplanera för utveckling bortom BNP-tillväxt. Det krävs sannolikt både åtgärder för att minska ojämlikheten, i linje med OECD:s rekommendationer, och alternativa produktions- och konsumtionsmönster, exempelvis i form av en cirkulär och kollaborativ ekonomi.

Det behövs forskning, idéutveckling och mod att utifrån fakta våga diskutera även oönskade scenarier och hur dessa kan vändas till möjligheter och positiva framtidsvisioner.

Eva Alfredsson, KTH, avdelningen för strategisk miljöanalys

Mikael Malmaeus, IVL Svenska Miljöinstitutet