Debatt: Vi behöver en bredbandsmyndighet

Regeringens bredbandsstrategi att till 2025 ha ett helt uppkopplat Sverige är vällovlig. Men ska målet verkligen kunna genomföras krävs rejäla statliga och kommunala satsningar på fiberkabel. Den tilltro man hittills haft på en konkurrensutsatt och marknadsdriven utbyggnad där privata investerare står för det mesta av satsningarna riskerar snarast att vidga det digitala gapet med utbyggnaden koncentrerad enbart till de för bolagen mest lönsamma delarna av Sverige. Och glesare delar får just ingen eller en helt otillräcklig standard på digiuppkopplingen.

Det krävs ingen omfattande ekonomisk analys för att inse det förfelade i att som nu förlita sig till att marknaden och privata aktörer ska klara utbyggnaden av en heltäckande och för alla tillgänglig nationell digital infrastruktur. Medan tätorter med många möjliga uppkopplingar och korta avstånd för dragning av fiberkabel kan intressera privata investerare är landsbygden mindre lockande. I den beräkning regeringen gjort och som också finns med som punkt i januariöverenskommelsen ska 95 procent av alla svenska hushåll och företag redan nästa år ha tillgång till 100 Mbit/sekund. Och målet för 2025 är att 98 procent av alla i Sverige för sina datorer ska ha tillgång till en gigabit per sekund. Låter bra men hur trovärdigt?

Lika väl som stomnätet för el, vägar, järnvägar och annan infrastruktur för kommunikationer passar illa för privatiseringar och konkurrensutsättning passar utbyggnaden av ett nationellt heltäckande bredband med fiberkabel illa för att läggas i händerna på investerare med vinstintresset som drivkraft. Post- och telestyrelsen har med rätta pekat på de för utbyggnaden på landsbygden höga kostnaderna. För en privat investerare med krav på vinst riskerar kostnaden för en satsning i glesbygd eller område utanför tätort att driva upp avgifterna för hushåll och företag för uppkoppling till nivåer som för många skulle växa till oöverstigliga inträdeshinder.

Om Sverige ska kunna utvecklas till det uppkopplade digisamhälle som regeringens strategi talar om måste också den enskilde medborgarens kostnader för att bli datoriserad hållas på en nivå där ingen av ekonomiska skäl stängs ute. I många kommuner finns redan i dag kommunalt ägda stadsnät – bra så – som kan och måste byggas ut och kopplas samman i ett för alla tillgängligt nationellt bredbandsnät. Detta kräver dock en ändring i den lagstiftning som i dag hindrar de kommuner som satsar på eget stadsnät att i samverkan med andra kommuner verka också utanför den egna kommungränsen - och därmed genom samordning med grannkommuner effektivisera allmännyttans bredbandssatsningar.

För att kunna nå målet om ett helt uppkopplat Sverige måste på sikt ansvaret för såväl investeringar som drift av bredbandsnätet föras över helt på staten. Lika väl som andra delar av svensk infrastruktur hanteras av Trafikverket bör bredbandsnätet och skötseln och den fortsatta utbyggnaden av det bli en del av den myndigheten. Alternativt finnas i en särskilt Bredbandsmyndighet. För den enskilde måste tillgången till bredband bli en lika självklar rättighet och del av samhällsservicen som det i dag är att utan särskilda avgifter kunna utnyttja det allmänna vägnätet. Allmänintresset måste vara överordnat vinst- och snäva egenintressen om Sverige ska kunna vara helt digitalt uppkopplat via bredband till 2025.