Debatt: Vi är ingens regnbågsalibi

HBTQ-rörelsen har inte nått hit där vi är i dag för att vi har viftat med regnbågs­flaggor och allierat oss med vem helst som sträckt ut handen. Vi är här i dag för en lång och hård kamp – en kamp som är långt ifrån över, skriver Oscar Eriksson och Melissa Lindgren.

Nyligen blev vi på Cinema Queer International Film Festival tillfrågade av en av Sveriges största kvällstidningar att under Almedalen medverka i ett tv-program med fokus på HBTQ-frågor. Programmet skulle belysa ett av de uppmärksammade hatbrotten som skett under det senaste året och vi blev ombedda att delta som stöd till de utsatta genom att, som de uttryckte sig, ”sprida lite kärlek”. I samma program skulle även Jimmie Åkesson medverka och kvällstidningen ville att vi skulle sitta kvar i publiken som en motvikt till Sverigedemokraternas politik. Inte genom en konfrontation utan med regnbågsflaggor och kärleksspridande. Cinema Queer tackade vänligt men bestämt nej till att medverka och upprörs och oroas över hur Sverigedemokraterna återigen får sätta agendan för samtalet. Att placera Jimmie Åkesson i samma program som två personer utsatta för hatbrott är inte bara en kränkning mot de utsatta utan bidrar även till en ytterligare normalisering av Sverigedemokraternas politik. En normalisering som vi ser överallt.

När Cinema Queer nu åker ut på en sommarturné är inte syftet att sprida kärlek utan att på allvar diskutera den rådande politiska situationen för HBTQ-personer i Sverige och internationellt. För HBTQ-rörelsen har inte nått hit där vi är i dag för att vi har viftat med regnbågsflaggor och allierat oss med vem helst som sträckt ut handen. Vi är här i dag för en lång och hård kamp, en kamp som är långt ifrån över. Vi ser fortfarande hur HBTQ-personer diskrimineras på sin arbetsplats, hur trans-ungdomar nekas rätten till sitt faktiska juridiska kön, hur tvångssteriliserade nekas skadestånd och hur HBTQ-flyktingar utvisas till länder där de går en säker död till mötes.
Under en månads turnerande arrangerar vi över 100 programpunkter på tio torg i tio städer. Från söder till norr behandlas frågor rörande asylpolitik, transpersoners rättigheter och HBTQ-gruppens kamp på landsbygden och inom minoritetsgrupper. Vi ordnar politikerutfrågningar, panelsamtal och aktivist-workshops, visar samisk queerfilm och film för regnbågsfamiljer. Vi erbjuder separatistiska lesbiska samtal, gör film tillsammans med ungdomar på queer-kollo och bjuder in till debatt om migrationspolitik. Under de två dagar som Queerbussen är på plats i varje stad så står HBTQ-politiken i fokus. Med lokala samarbetspartners som RFSL, Queerförvaltningen, G.I.A. (Gays in Angered), Malmö Queerfilmfestival, Ingen ­människa illegal med flera tar vi över det offentliga ­rummet. Det ska inte undgå någon ­varför vi är på plats.
Den HBTQ-politik vi ser i dag känns urvattnad. Om vi inte tar de här frågorna på allvar går vi ett ödesdigert val till mötes. Därför säger vi nej till att festa mot förtrycket. Och vi säger definitivt nej till att vara något anti-demokratiskt partis regnbågsfärgade alibi. HBTQ-rörelsen måste tillsammans med den feministiska och antirasistiska rörelsen fortsätta att påverka den rådande politiken och sätta tonen i det politiska samtalet. Vi har fått nog, det är dags för förändring.  

Oscar Eriksson
Melissa Lindgren
Cinema Queer International Film festival