Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vatten är avgörande för feministisk utrikespolitik

Cecilia Chatterjee-Martinsen.
Cecilia Chatterjee-Martinsen. Bild: Bild: Oscar Segerstrom

Dagens ETC.

Bristen på vatten och toaletter i världen drabbar kvinnor värst. Flickor attackeras när de tvingas uträtta sina behov utomhus, kvinnor dör av brist på rent vatten när de föder barn och unga tjejer tvingas sluta skolan när de får sin första mens. Vatten och toaletter är avgörande i kampen för en värld där kvinnor ses som lika mycket värda som män. Sveriges regering med sin feministiska utrikespolitik har höga ambitioner, men ännu återstår att se om dessa löften infrias i praktiken, skriver Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare för Wateraid.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Idag avslutas Världsvattenveckan här i Stockholm, och årets tema är ”Vatten för utveckling”. Under öppningsceremonin höll statsminister Stefan Löfven ett tal där han uttryckte att vatten och utveckling går hand i hand, samt att kvinnor och barn är ett prioriterat område. Som generalsekreterare för WaterAid välkomnar jag såklart statsministerns uttalande, och hoppas nu att det också kommer att omsättas av regeringen i praktiken. Tillgång till rent vatten och sanitet är precis så grundläggande som statsministers säger, både för utveckling generellt och för kvinnors rättigheter.

Varken utveckling eller jämställdhet kan uppnås så länge vatten, sanitet och hygien (WASH) ses som ett särintresse. I dag kommer var tredje människa tvingas uträtta sina behov utan tillgång till en toalett. Var tionde person kommer dricka smutsigt och farligt vatten och genom det sätta sitt liv på spel. Tusentals kvinnor kommer att föda barn där de måste ta med sig eget vatten till förlossningen, ofta smutsigt vatten som kan skada både mamman och barnet. Och trots att situationen i världen har förbättrats de senaste 15 åren är det en skam att vi inte har kommit längre.

De som drabbas värst av bristen på vatten, sanitet och hygien är flickor och kvinnor. Oftast är det deras uppgift att samla och bära vatten till hela familjen, något som kan uppta halva deras dag. Det gör att många tvingas sluta skolan, inte kan ha ett arbete och inte kan delta produktivt i samhället. Kvinnor drabbas också hårdast av brist på toaletter. Många blir överfallna när de tvingas uträtta sina behov utomhus, och det är vanligt att flickor slutar skolan när de får sin första mens eftersom det saknas tillgång till toaletter och möjlighet att ta hand om mensen. Kampen för vatten, sanitet och hygien är alltså i allra högsta grad också en feministisk kamp.

WaterAids mål är att alla människor överallt ska ha rent vatten och toaletter senast år 2030. Sverige kan givetvis inte lösa krisen själva, men det Sverige kan göra är att ta en ledande roll, ett ansvar regeringen har om de ska leva upp till sin feministiska utrikespolitik. Framförallt ser WaterAid att regeringen kan driva dessa frågor genom FN, och genom Sveriges biståndspolitik.   

I september ska FN:s medlemsstater besluta om de nya hållbara utvecklingsmål som ska ersätta FN:s millenniemål. I förslaget till de nya målen har vatten, sanitet och hygien tillägnats ett eget mål. Det är bra men inte nog. Sveriges regering måste inför, under och efter mötet verka för att WASH (Water, Sanitation and Hygiene) prioriteras också inom andra områden, eftersom det är grundläggande också för utbildning, ekonomisk tillväxt och människors hälsa.

Sveriges regering måste också se till så att WASH prioriteras inom det svenska biståndet. Bistånd till utbildning måste också vara bistånd till skoltoaletter. Bistånd till sjukvård måste också vara bistånd till hygien. Bistånd till fattigdomsbekämpning måste också vara bistånd till rent vatten. Att vatten, sanitet och hygien är prioriterat måste synas tydligt i den kommande budgetpropositionen

Rent vatten, toaletter och hygien är inget särintresse utan grunden all utveckling står på. Vatten är feminism, toaletter är feminism och hygien är feminism, och om Sverige ska stå upp för en feministisk utrikespolitik måste dessa frågor prioriteras. Universell tillgång innan år 2030 är ett ambitiöst men fullt möjligt mål, men då måste insatsernas ökas, och de måste ökas nu.

 

00:00 / 00:00