Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vart tog alliansens ”feminism utan socialism” vägen?

Debattören Alice Josephsson, Grön Ungdom. Th: Göran Hägglund och Jan Björklund under valkampanjen 2014.
Debattören Alice Josephsson, Grön Ungdom. Th: Göran Hägglund och Jan Björklund under valkampanjen 2014. Bild: Bild: Privat/HENRIK MONTGOMERY / TT

Dagens ETC.

”Om man på riktigt vill sefeministisk politik äralliansen inte ett alternativ.”
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Det har nu gått cirka tre år sedan Sverige bytte regering. Folket valde bort alliansens skattesänkningar och röstade istället fram en politik för jämställdhet, klimatledarskap, jobb och välfärd – frågor som borde prioriteras högt av alla politiska partier.

I valrörelsen 2014 hörde man från näst intill samtliga håll ropen skalla om vikten av feministisk politik. Feministiskt initiativs medvind var onekligen en orsak till att feminismen sattes högt på agendan. Man kan tycka det är synd att populism verkade vara det som till viss del tvingade fram politiker att lyfta feminism i valrörelsen. Men när mandatperioden var igång var regeringen snabb med att leverera konkret feministisk politik.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den rödgröna regeringen var från dag ett tydliga med att de var världens första uttalat feministiska regering. Regeringen var snabb med allt ifrån att skapa könsbalans bland ministrarna till att komma med konkreta politiska förslag.

Regeringen har slopat vårdnadsbidraget som höll invandrarkvinnor tillbaka från arbetsmarknaden. Trots ojämställda effekter ville delar av alliansen ha kvar det, istället för att ge kvinnorna chans att komma ut i arbetslivet.

Regeringen har bland annat beslutat att subventionera preventivmedel för alla upp till 21 år, anordnat konferensen She Decides som en markering mot Trumps abortpolitik, inrättat en jämställdhetsmyndighet, banat väg för en samtyckeslagstiftning och satsat på ungas psykiska hälsa.

Ja, listan kan göras lång. Och listan är mer än en lista med reformer – den är en indikator på att valrörelsens kampanjande var mer än bara ord. Regeringens politik är feminism i praktiken.

Om vi tittar på alliansens jämställdhetsarbete kan listan inte göras lika lång. Trots att man kunde se Björklunds ansikte med orden ”feminism utan socialism” när man väntade på bussen.

Numer verkar alliansen sova. Om man ser förhindrandet av kvotering som sin viktigaste jämställdhetspolitiska bedrift under mandatperioden bör man kanske se över sina prioriteringar. Med en Alliansregering skulle vi stått kvar och stampa likt vi gjorde under Reinfeldts åtta år – då inkomstklyftorna mellan könen ökade och den största feministiska satsningen var Rut.

Alliansen har ett år kvar att visa att de faktiskt tyckte feminism var lika viktigt som man verkade tycka i valrörelsen, men jag tvivlar på att det blir någon förändring.

Om man på riktigt vill se en progressiv feministisk politik i Sverige är inte alliansen ett alternativ.

00:00 / 00:00