Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vargarna är för få – stoppa licensjakten

Bild: Bild: Anders Wiklund/TT

Dagens ETC.

Vargarna i Sverige är för få, för inavlade, och för isolerade från större vargpopulationer. Därför är vår vargstam inte långsiktigt livskraftig. Och huvudorsaken till dessa problem är vargjakt – såväl legal som illegal. Det skriver Torbjörn Nilsson, ordförande i Svenska Rovdjursföreningen, i veckans debatt.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Forskningen tyder på att många tiotals vargar om året dödas illegalt. Den vargjakt som kallas legal – som myndigheter ger tillstånd till, fast många anser att lagstiftningens villkor inte alltid uppfylls – dödar också numera flera tiotals vargar om året.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den legala vargjakten består av licensjakt och skyddsjakt. Skyddsjakt innebär att ta bort vargar som angriper tamdjur, och det är många gånger befogat. Licensjakten inriktas däremot inte på vargar som tar tamdjur.

Licensjakten är ett dödande för dödandets egen skull, eller för att människor ska få skörda mer av djur som också är vargens naturliga byten – som älgen. Sådan jakt borde inte tillåtas så länge vargstammen inte är långsiktigt livskraftig.

Licensjakten på varg har drivits fram genom intensiv lobbyverksamhet från de mycket resursstarka jägarorganisationerna. Licensjakten infördes av alliansregeringen, genom beslut 2009, trots protester från miljörörelsen.

Det är en stor besvikelse att inte den rödgröna regeringen har satt stopp för licensjakten. S-kongressen 2013 tog ett särskilt beslut om vargpolitiken, och där står inte ett ord om att licensjakt ska finnas.

Med det beslutet som grund borde S ha kunnat nå en rimlig kompromiss med MP om vargjakten. Men istället har regeringen fortsatt i alliansens fotspår i denna fråga.

Licensjakten på varg har inte gjort någon nytta. Den har inte märkbart minskat angreppen på tamdjur – eftersom jakten inte riktas mot de vargar som orsakar skada. Och den tycks inte ha ökat acceptansen för vargen, i de kretsar där acceptansen är dålig.

Särskilt upprörande nu är att myndigheterna är på väg att tillåta licensjakt baserat på en kraftig överskattning av hur många vargarna är.

Om antalet vargar överskattas, är det stor risk att för många skjuts och beståndet blir än mer hotat. Beslut om licensjakt i vinter fattas av länsstyrelserna i september. Naturvårdsverket vägleder länsstyrelserna.

Länge har man uppskattat antalet vargar genom att multiplicera antalet valpkullar som fötts året innan med tio. I den siffra som då räknas fram ingår vargar som redan dött under det senaste året!

De senaste årens forskning har istället visat att det troligaste antalet vargar i mars månad är 7,67 gånger antalet familjegrupper som finns då. Detta vet även Naturvårdsverket.

Utifrån denna kunskap är bästa möjliga uppskattning av antalet vargar i slutet av senaste vintern 257. Med den föråldrade beräkningsmodellen blir antalet 355. Den föråldrade modellen gör alltså att länsstyrelserna totalt felbedömer utrymmet för jakt.

Antalet vargar varierar över året, och man kan välja när på året man vill mäta populationsstorleken. Men om antalet ska jämföras med det referensvärde på 300, som Naturvårdsverket sagt att populationen inte bör underskrida, bör också referensvärdets utgångspunkt användas.
Och det värdet är baserat på analyser där antalet mäts precis innan nya valpkullar föds på våren.

En del hävdar att det behövs ytterligare kvalitetssäkring innan den nya, förbättrade modellen tillämpas. Då blundar de för att den gamla beräkningsmodellen inte heller är kvalitetssäkrad på det viset.

Går det inte att använda det som är bästa tillgängliga kunskap just nu, så finns det helt enkelt för lite kunskap om vargstammens storlek för att tillåta någon licensjakt.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

00:00 / 00:00