Debatt: Vår utrikesminister måste sätta press på Burmas ledare

Under veckan besökte vår utrikesminister Margot Wallström Burma. Ett Burma som befinner sig mitt i brinnande kris. I Sveriges Radio berättar hon om mötet med landets de facto regeringschef Aung San Suu Kyi och vilka krav Sverige ställer på Burmas ledare.

Det är positivt att Wallström besöker landet men jag undrar hur deras samtal gick. ­Vågade hon stå upp för en av världens mest förföljda folkgrupper?

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Jag scrollar i mitt flöde på Facebook. Vartannat inlägg handlar om krisen i Burma. Dessa inlägg har ökat markant under hösten. Första gången jag besökte Burma visste inte särskilt många här hemma så mycket om landet.

Sedan oktober har Burma varit på allas läppar. ­Tyvärr inte för någon positiv utveckling – utan för att rohingyafolket bokstavligen håller på att rensas ut.

Sedan oktober har över 600 000 människor ur folkgruppen rohingya tvingats fly från sina hem på grund av urskillningslöst våld från landets militär och polis.

Bilderna och filmklippen är brutala. Människor, så otroligt många människor, som flyr. Byar som brinner. Barn och kvinnor som dödas och våldtas. Barnen och kvinnorna etsar sig fast på min näthinna. Deras berättelser, tårar och tomma blickar.

Burmas militär har använt sexuellt våld som strategi länge, både inom denna och andra konflikter. Med den erfarenhet och expert­kunskap som Wallström har inom just detta område, borde Sverige vara en ännu starkare röst för barns och kvinnors rättig­heter i Burmas många konflikter.

Om vi menar allvar med den feministiska utrikespolitiken måste Sverige våga sätta press på ­Burmas ledare så att över­greppen upphör.

Sverige borde kräva att FN:s oberoende utredare ska tilllåtas komma in i landet så att situationer och händelse­förlopp kan utredas samt så att förövare ställs till svars.

Därtill bör krav ställas på att tillåta humanitärt bistånd i hela den drabbade delstaten Rakhine. Men för att dessa krav över huvud taget ska kunna efterföljas bör också åtgärder formuleras för vad som händer om Burmas ledare inte efterlever dessa krav.

Jag vet inte om ni minns, men konflikten blossade upp även för ett år sedan. Ganska så exakt samma händelseförlopp ägde rum. En ­polispostering attackerades, militären inledde en sökoperation för att hitta förövarna vilket ledde till urskillningslöst våld som drabbade tusentals civila. Byar brändes, kvinnor våldtogs och oskyldiga dödades.

Historien upprepar sig och det internationella samfundet står handfallna. Omvärlden kritiserar Aung San Suu Kyi och militären kan nöjt luta sig tillbaka och fortsätta den rensning som påbörjats. Så länge vi riktar all uppmärksamhet på Aung San Suu Kyi kommer våldet bara att fortsätta. Det internationella samfundet måste kritisera både landets civila och militära ledare. Annars kommer ingen förändring att ske.

Snälla Margot, tänk på barnen och kvinnorna när du möter Burmas ledare, nu och framöver. Stå upp för socialdemokratins grundvärdering om alla människors lika värde genom att våga agera kraftfullt till stöd för en av världens mest förföljda folkgrupper.