Debatt: Var är den gröna politiken V?

Miljön och klimatet är vår tids ödesfrågor. Regeringen presenterade nyligen den största miljöbudgeten någonsin. Nu satsas 73 procent mer på miljö och klimat än under alliansregeringens tid. Det är ingen hemlighet att Miljöpartiet vill satsa ännu mer, inte heller att vi inte kan få igenom allt vi vill i en förhandling med ett parti som är mycket större – speciellt om man kämpar helt själv.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Som regeringspartier behöver Miljöpartiet och Socialdemokraterna presentera förslag i konsensus. Det handlar om att ge, ta och komma överens. Det gäller inte för Vänsterpartiet. De kan samarbeta med regeringen kring budget, men samtidigt vara i opposition – en roll Vänsterpartiet har lång vana av och verkar trivas i.

Vi är många som minns hur Jonas Sjöstedt för två år sedan likt King Kong slog sig för bröstet och proklamerade att Vänsterpartiet är ett bättre miljöparti än Miljöpartiet.

I debatten har Vänsterpartiet också haft högt tonläge. I frågor om försäljningen av Vattenfalls kolgruvor och migrationspolitiken har kritiken mot Miljöpartiet varit hård.

Men politik handlar om mer än retorik. Vänsterpartiet har nu varit med och förhandlat fram tre budgetar och när det gäller den senaste har de varit tydliga med vad de fått igenom. Det handlar om olika riktade bidrag som höjt flerbarnstillägg och om att fler höginkomsttagare ska få betala mer i skatt med mera. Tydlig vänsterpolitik, men inte särskilt grön. Och trots att budgeten är den största möjligheten för V att få gehör för sin politik, så verkar de inte fört fram några gröna satsningar. Inte heller har de agerat för att ge draghjälp till Miljöpartiet att få igenom någon miljösatsning, trots att vi då kunde hjälpas åt. Många Miljöpartister hade säkert varit glada om Vänsterpartiet tryckt på i frågan om skatt på solel, men istället prioriterades subventionering av körkort. Inte heller när det gäller den andra stora tydligt gröna frågan, den om öppna gränser, har Vänsterpartiet drivit några krav mot regeringen. Tvärtom har de fått gehör för extra kontroller av utländska lastbilschaufförer.

Detta står i stor kontrast mot hur Miljöpartiet agerade när vi var i samma situation som Vänsterpartiet är nu, det vill säga under mandatperioden 1998 – 2006. Vi kunde då lämna efter oss ett facit med i princip generell flyktingamnesti efter det så kallade påskupproret, flygskatt (som dock aldrig hann införas), utbyggnad av Botniabanan och flera andra strategiska järnvägsutbyggnader. Listan på tydliga gröna krav och framgångar under denna period kan göras lång.

Det är lätt att klättra upp högt, slå sig för bröstet och ropa hur bra man är. Men när det väl kommer till förhandlingsbordet blir det svårare. Vänsterpartiet visar tydligt i sitt agerande att miljö och klimat inte är prioriterade frågor för dem. Som Miljöpartist önskar jag att Vänsterpartiet börjar leva upp till sin ambition att vara det nya miljöpartiet. Tillsammans skulle det finnas ännu större möjligheter att få igenom mer grön politik. Tyvärr verkar det som att det är den röda politiken som vinner när Vänsterpartiet behöver prioritera.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.