Debatt. .

2017-01-11 04:00
Foto: TT-bild

Vänsterns väg är demokratin

”Att en liten elit, mindre än en promille, snart äger två tredjedelar av jordens tillgångar är i längden helt ohållbart.”

Göran Greider skriver (Dagens ETC 28/12 -16) ”Tio teser för vänstern” som är förnuftiga och tänkvärda. Det ger hopp inför framtiden.

Det är inte intellektuell förnyelse som behövs för att vänstern ska komma ur sin vilsenhet och till synes handlingsförlamning. Det är snarare ett stillsamt reflekterande över 200 års arbetarhistoria och politisk kamp och ett tålmodigt tillämpande av lärdomarna.

För det första: varaktiga framgångar som rösträtten och välfärdsstaten har uppnåtts genom demokratisk facklig, politisk och kulturell kamp i olika organisationer.

De framgångarna har inte varit tillfälliga utan varaktiga. Alltså är demokratin den viktigaste grundprincipen i allt framtida arbete inom vänstern.

Organisering är det andra begreppet. Idag med en tredjedel av de anställda som småföretagare, konsulter och oberoende experter, måste mycket av organiserandet ta fasta på just denna livssituation för många. Social demokrati handlar om att värna jämlikhet och grundtrygghet för dessa såväl som de underställda löntagarna oavsett anställningsform.

Organiseringen och demokratiarbetet måste ta sin utgångspunkt i existerande socialdemokratiska organisationer, fackliga, politiska och kulturella. Därifrån måste den vinna nya bundsförvanter inom andra organisationer både till höger och till vänster. Det blir från början minoriteter som driver frågorna men målet är bred majoritet och samförstånd.

Greider efterlyser det stora språket. Vi ska våga tala om socialism och antikapitalism, om världskapitalismens härjningar och exploatering av folk och miljö.

Ännu viktigare är att det språket är positivt och består av den modell för kooperativ som vi redan haft och har i form av konsumentföreningar och bondekooperativ (med inriktning på inköp och service för lantbrukarna).

Det kan vara personal­kooperativa förskolor och skolor. Det kan vara professionella byråer av olika slag, där personalen äger sitt företag. Stimulans till detta kan vara kreditgivning med till exempel tio års amorteringsfrihet.

Ju mindre kapitalintensivt, desto lättare att skapa sådana företag, som också underlättar för nya medarbetare att bli delägare. Modellerna för detta finns redan. Det viktiga är att vi värnar om landvinningarna mitt ibland oss. De kan också inspirera till själstyrande grupper inom offentlig vård och omsorg. Social demokrati med andra ord.

Detta handlar om ekonomisk demokrati. Vi var på väg mot detta på 1970-talet med medbestämmande­lagar och löntagarfonderna. Nyliberalismen satte stopp för detta. Men nu har vi inget att förlora på om vi tar upp förslagen igen.

Folk i gemen är trötta på finanskapitalismens brist på anknytning till faktisk produktion av varor och tjänster annat än i rent spekulationssyfte. Att en liten elit, mindre än en promille, snart äger två tredjedelar av jordens tillgångar är i längden helt ohållbart.

Vi måste skilja mellan nationalstaten och nationalism. Välfärdsstaten uppnåddes inom varje västeuropisk nation var för sig. EU skulle trygga dess framtid. Nu när EU befinner sig i kris så måste vi kanske återgå till nationalstatslösningar igen. Det är vårt vapen mot högernationalismen, att vi värnar och förstärker välfärden för alla i Sverige.

De grupper som sett sin levnadsstandard sjunka under de sista 40 åren måste stärkas med arbete och höjda inkomster så att de vågar tro på välfärdssamhället igen.

Endast så kan vi också behålla vår generösa flyktingpolitik. Den senare är garanten för ett fungerande samhälle framöver eftersom alternativet är färre som arbetar och fler som är pensionärer, vilket inte håller i längden.

Vänstern måste förhålla sig positivt till ny teknik och naturvetenskap. Tekniska förändringar står för de stora förändringarna i vår historia tätt följd av social organisering i nya former.

Som det nu är har vi tappat det perspektivet och överlåtit tolkningsföreträdet åt de ekologiska romantikerna, som tror att vi kan rädda vår miljö genom att återgå till forna tiders naturbruk. Till exempel: Genom att ständigt kräva stopp för genmodifiering av utsäden stoppas möjligheterna till ett mera hållbart jordbruk.

Världen kan kastas in i en ny hungersnöd med den hållningen. Här har den demokratiska vänstern nu möjligheten att återta initiativet i miljöfrågorna som Miljöpartiet så tragiskt har tappat.

Sist, våra samhällen med individuella livsval och frihet, bygger på en kollektiv förutsättning, som ofta glöms bort. Utan täckande social­försäkringar skulle vi lätt få ett fruktansvärt grymt samhälle för alla dem som misslyckas i arbete och kärleksliv. Folk skulle bokstavligen kunna hamna på bar backe och gå under om inte några rika släktingar förbarmar sig. Frihet förutsätter solidaritet och gemensam omsorg.

Staffan Lindberg  
Sociolog, Lunds universitet