"Tobinskatten tar revansch"

Häromveckan presenterade Merkel och Sarkozys ett förslag om skatt på finansiella transaktioner, Tobinskatt. Om förslaget genomförs är det en framgång för Attac och andra progressiva krafter som länge drivit frågan. Men pengarna borde gå till global fattigdomsbekämpning inte till att fylla hålen i statsbudgeten, skriver Håkan Sundberg från Attac.

Tre år har gått sedan finanskrisen och tecknen börjar hopa sig till en fortsättning – skakiga börser, tillväxt som avstannar, spekulation i matpriser och andra råvaror, sanslösa bonusutbetalningar till finanseliten. Om vi ser nyktert på vad som hänt under dessa tre år har det skett en kraftig omfördelning av tillgångar från vanligt folk och skattebetalare till de rika och mäktiga, till deras företag, banker, och fonder. Speciellt i USA och Storbritannien har regeringarna visat sig otroligt följsamma mot finansens krav. Retoriken om reglering av spekulationsekonomin i krisens efterdyningar har visat sig vara just retorik. Många menar att dessa båda länder numera styrs av Wall Street och The City, inte av folkvalda representanter.

När nu Merkel och Sarkozy för någon vecka sedan gick ut med sitt förslag om en skatt på finansiella transaktioner, Tobinskatt, i Europa så måste vi se det som ett trendbrott, en delseger för de progressiva krafter som länge drivit frågan – först Attac, sedan många andra grupper och senast den breda vänsterallians som röstade igenom ett sådant förslag i EU-parlamentet i våras. Förvisso har även Merkel och Sarkozy varit följsamma mot sina egna storbanker och sett till att de gått skadeslösa ur budgetkriserna på Irland, i Grekland och Portugal, men de har också att ta hänsyn till en stark industrisektor och en betydligt mer politiskt aktiv och välorganiserad befolkning, framför allt jämfört med USA. En befolkning som kräver att finansen åtminstone är med och delbetalar för det kaos man skapat.

En sida av Tobinskatten är omfördelning av resurser (”Robin Hood”-skatt). För oss i Attac har det varit en självklarhet att de medel som skatten inbringar borde gå till global fattigdomsbekämpning och till satsningar mot klimatförändringarna. För Merkel och Sarkozy är det lika självklart att pengarna ska användas för fylla ut de hål i statsbudgetarna som krisen skapat. Den europeiska fackliga centralorganisationens, ETUC, nyvalda ordförande Bernadette Ségol, menar att pengarna ska användas till nyinvesteringar för tillväxt och jobb.

Vi ser ingen anledning att ändra vår position om att intäkterna borde användas globalt, men det är också viktigt att se att införandet av en finansiell transaktionsskatt faktiskt för över medel från de mest parasitära delarna av finansväsendet till den offentliga ekonomin. Om dessa sedan används till skapa jobb inom skola och sjukvård eller till ökad övervakning och militära satsningar är en fråga om politiska styrkeförhållanden.

Den andra sidan av Tobinskatten, dess förmåga att stävja de värsta formerna av spekulation, fungerar ju oavsett vart pengarna går. Det finns många sätt att beskatta finansmarknaderna, men Tobinskatten har den fördelen att den på sätt och vis är nationellt neutral. Merkel och Sarkozy kan framträda arm i arm. Om deras förslag genomförs i praktiken, och om skatten blir så pass stor att den blir kännbar, ja då menar jag att vi ska se det som en viktig framgång, ett första steg mot en reglering av en bransch som blir alltmer självgod och maktfullkomlig.

Håkan Sundberg
Attac Sveriges gemensamma arbetsgrupp