Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Tiggeriförbud – tecken på smygnazifiering 

Visst är det plågsamt att ständigt möta mänsklig förnedring varje gång vi går och handlar. Men då kan vi trösta oss med att vår obehagskänsla är ett tecken på vår mänsklighet. 
Visst är det plågsamt att ständigt möta mänsklig förnedring varje gång vi går och handlar. Men då kan vi trösta oss med att vår obehagskänsla är ett tecken på vår mänsklighet.  Bild: Bild: TT

Dagens ETC.

Självklart är långsiktiga åtgärder nödvändiga. Men vi måste ju hålla liv i människorna under tiden.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Nana Håkansson förklarar i Sydsvenskan 30 april hur det tiggeriförbud som föreslås av Martin Valfridsson, den före detta nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare, varken skulle göra från eller till i juridisk mening. Hennes lakoniska slutkläm demonstrerar den totala bristen på logik i Valfridssons resonemang: trots att tiggeri har varit förbjudet i Rumänien sedan 1991 har detta knappast bidragit till minskad människohandel eller fattigdom i landet. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vi instämmer med Nana Håkansson. Vi har dessutom förmånen att känna flera av de personer som kommer att kriminaliseras av ett tiggeriförbud, och vi vill ta upp fler allvarliga följder av en sådan lagstiftning.  

För det första är den mänskliga misär som finns i fjärran länder också en realitet i Europa, två dagar med bil härifrån. Stora grupper av människor har varken hem eller arbete, de är analfabeter och far illa. Utan de pengar vi ger till rumänska tiggare skulle många av de barn som nu går i skolan, i stället gå en lika utsiktslös framtid till mötes som deras föräldrar har idag. 

Självklart är långsiktiga åtgärder nödvändiga. Men vi måste ju hålla liv i människorna under tiden, så att de eller deras barn ska kunna få glädje av dessa åberopade åtgärder. 

Visst är det plågsamt att ständigt möta mänsklig förnedring varje gång vi går och handlar. Men då kan vi trösta oss med att vår obehagskänsla är ett tecken på vår mänsklighet. Vi – homo sapiens sapiens – har överlevt vår långa vandring genom tid och rum i kraft av vår förmåga till medkänsla i lust och nöd. Medlidandet triggar igång en drift att vara aktiv, lösa problem och bidrar alltså direkt till vår överlevnad. Kan vi inte agera blir vi lätt frustrerade och ilskna i stället. Det är mänskligt att be om hjälp, det är mänskligt att hjälpa och pengarna i kaffemuggen gör nytta! 

För det andra finns en lömsk innebörd i ett tiggeriförbud. Själva ordet ”tiggeriförbud” är ganska neutralt. Men det betyder i klarspråk: ”Alla fattiga romer som sitter och tigger så deras barn kan gå i skola och få läkarvård är nu per definition kriminella.” Kan vi vanliga, rättskaffens människor verkligen acceptera en sådan 30-talsrasism? 

Vi får i oss en liten dos rasism i taget. En liten dos hatbrott. Och en liten dos förföljelse av journalister och politiker. När vi har trubbats av och vant oss får vi en lite större dos. Några mordbränder, överfall och rasistisk lagstiftning. Precis så gick det också till i Tyskland på trettitalet, skriver Stefan Zweig i ”Världen av igår”. När vanligt folk hade blivit härdade, följde hela tiden en större dos övergrepp, tills nazisterna med till synes demokratiska medel fick makten och avskaffade demokratin och medborgerliga rättigheter.  

Vi ser det föreslagna tiggeriförbudet inte bara som ett förbud mot tiggeri, utan också som ett tecken på den smygnazifiering som är på gång. 

Och som vi måste stoppa. 

Anna Bokström, konstnär, aktivist och personlig assistent 

Lone Mogensen, författare och folkbildare 

Båda är engagerade i rumänska romers boende och utbildning i Skåne

00:00 / 00:00