Debatt: Ta dialog med SD – för klimatets skull

I land efter land i Europa stärks nu partier av Sverigedemokraternas typ. Trumps framgångar både i primärvalen och i presidentvalet har säkert bidragit till detta. Konsekvenserna för Europasamarbetet men i ett vidare perspektiv för demokratin och rättsstaten kan vi bara ana oss till.

Aktioner nyligen av både Ungerns och Polens regeringar visar att vare sig media eller domstolar kan vara säkra på sitt oberoende.

Men även klimatpolitiken lever farligt.

För de flesta nationalistiska och populistiska partier – vare sig vi talar om Lag och rättvisa, Nationella fronten, Ukip eller Sverigedemokraterna – har klimatpolitiken hittills varit en icke-fråga. När en åsikt framförts har dock andemeningen som regel varit att man inte vill satsa skattemedel på åtgärder mot utsläppen. Inte sällan har ren klimatförnekelse tittat fram.

I veckan som gick fick frågan aktualitet genom att riksdagsmannen Martin Kinnunen föreslog minskade anslag till den del av SMHI:s verksamhet som rör klimatforskning och information. I en intervju i Aftonbladet säger Kinnunen dessutom att partiet vill dra ned anslagen på miljö- och klimatpolitikens område med sammanlagt åtta miljarder kronor under en fyraårsperiod. Kinnunen menar att informationen på klimatområdet – bland annat från myndigheterna – är överdriven.

Han säger att ”SD inte förnekar att klimatförändringen beror på mänsklig påverkan, men att man inte vet i vilken utsträckning”.
Ryggmärgsreflexen hos de flesta av oss som sedan lång tid är engagerade i klimatfrågan är sannolikt att rikta hård kritik mot SD. Så har redan skett.

Själv menar jag att frågan är så viktig att allt måste göras för att i en saklig dialog med SD – och dess väljare – försöka uppnå så stort samförstånd som möjligt. Sak samma med Trump för övrigt.

Varje gång jag läser ett uttalande om klimatet från Trump visar han upp stora kunskapsluckor. Det verkar som om han inte brytt sig om att sätta sig in i frågan. Varför det är så finns det olika teorier om.

En går ut på att en aktiv klimatpolitik måste bygga på breda insatser inom politikens ram – regler, skatter, utsläppstak med mera. Om man som Trump vill ha så litet politik som möjligt (”get government out of my life”) blir det naturligt att lämna klimatfrågan åt sitt öde. Inte därför att man inte tror på forskningen, utan av ideologiska skäl.

I SD:s fall vet jag inte hur landet ligger till. Men min presumtion är att få – om ens någon – av deras ledande politiker satt sig in i frågan. Den har inte varit prioriterad helt enkelt.

Till bilden hör att SD inte var representerade i Miljömålsberedningen (MMB). Det innebär att ingen från SD gavs chansen att lyssna på all den expertis som vi mobiliserade under 18 månaders hårt arbete. Det unika med MMB – jämfört med de allra flesta utredningar – var att vi lyckades nå mycket brett samförstånd om den framtida politiken.

I praktiken var sju partier överens om en ambitiös plattform för ett klimatneutralt Sverige till 2015. Det är en hypotes, men jag frågar mig om SD ställt sig helt vid sidan om om de deltagit.

Hittills har attityden hos övriga partier i riksdagen gått ut på att negligera SD:s blandning av ointresse och motstånd mot olika klimat­åtgärder. Majoriteten i riksdagen har funnits ändå. Den attityden håller knappast i längden.

Miljö- och klimatåtgärder har historiskt uppfattats som ett hot mot både konkurrenskraften och jobben. Men alltfler analyser visar att investeringar för en ekologiskt mer hållbar ekonomi – ofta uttryckt i termer av en cirkulär ekonomi – ger en rad fördelar.

Studier av både EU-kommissionen, McKinsey och Romklubben har visat att en ekonomi som är mer inriktad på återvinning, återanvändning, reparation och underhåll – med syftet att hålla liv i produkter och material så länge som möjligt – och en utfasning av fossila bränslen både leder till att klimat- och miljöpåverkan minskar och att jobben blir flera, inte minst på landsbygden.

Dessa insikter borde leda till att grupper som normalt är tveksamma till olika klimatåtgärder – inte sällan sympatisörer till SD – kan vinnas för den långt ambitiösare politik för en reduktion av utsläppen som är nödvändig.

Vi vet att det krävs en genomgripande förändring av våra produktions- och konsumtionsmönster och – inte minst – av transporterna för att leva upp till målen i Parisavtalet.

Slutsatsen blir att den klyfta som nu helt uppenbart finns i klimatfrågan mellan övriga partier och SD borde kunna överbryggas. Den bygger på missförstånd och kunskapsluckor. Det är i ingens intresse att SD och många av dess väljare lever kvar i missuppfattningen att klimatpolitiken är ett hot mot jobben och konkurrenskraften. I själva verket är det tvärtom!