Debatt: Synen på landsbygden måste ändras

Under de senaste århundradena har flera orättvisa normer, värderingar och kategoriseringar uppmärksammats och bekämpats. Det mest påtagliga exemplet är lika möjligheter för kvinnor och män – som gett allmän rösträtt, en mer jämställd arbetsmarknad, föräldraförsäkring och så vidare. Andra exempel är diskriminering på grund av etnicitet och sexuell läggning. Inom Hela Sverige ska leva vill vi lyfta fram ytterligare ett ojämnt maktförhållande som finns i Sverige: Det mellan stad och landsbygd. Den urbana normen är så självklar för de flesta att den aldrig uppmärksammas – och därmed kan den inte heller brytas.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I dag beskrivs staden och dess invånare som de lyckade, attraktiva och framgångsrika och landsbygden ses – direkt eller indirekt – som dess motsats. Landsbygdens invånare målas upp som okultiverade och misslyckade, "de som blev kvar". I Svenska akademins ordlista är betydelsen av urban "belevad och världsvan".

Detta präglar hur vi ser på samhället och på platser men också på oss själva. Frågan är så självklar till tjejen från Sorsele: Ska du bo kvar här? Vi undrar om samma fråga ställs till unga kvinnor i Solna.

Detta blir en negativ spiral som är svår att bryta. Skulden för att ett visst område saknar attraktivitet enligt samhällets normer, läggs på platsen själv och dess invånare: "Om ni bara gör er mer attraktiva (läs urbana) kommer människor att välja er." Tänk om vi skulle resonera på samma sätt när det gäller kvinnors löner: "Om ni bara rycker upp er så kommer ni få bättre löner." På samma sätt som vi påvisat en maktstruktur när det gäller kön så finns det också en storstadsmaktordning. Det som är bra med att synliggöra detta är att det då går att förändra och skapa nya synsätt och strukturer.

Många hävdar att man inte ska lägga sig i var människor ska bo och att urbanisering är en "naturlag" som inte går att stoppa. Vi har inget emot framgångsrika och hållbara städer, men om samhällets värderingar medvetet eller omedvetet hindrar människor från att göra ett fritt val är det negativt för samhället och individen. Det har funnits ett värde för samhällets utveckling att föra ihop människor till stora industrier eller universitet. I dag ser det inte ut så längre. Ditt globala nätverk är inte lika platsberoende och de möjligheter vi har att mötas på andra sätt och att resa ser helt annorlunda ut.

Ändå fortsätter hyllningen av en centralisering och urbanisering som inte alltid är av godo. När människor ska flytta finns det ofta förväntningar på att de ska välja en stad eller större stad. Men vi är övertygade om att många människor skulle välja något annat, om de verkligen fick välja fritt.

Ett land behöver en balans mellan alla invånare, som ska ha lika rättigheter och möjligheter. Detta borde också gälla stad och landsbygd. En bra balans mellan dessa två skulle gynna landet som helhet. För om du drar det till sin spets kan vi inte överleva med enbart urbana storstadsmiljöer. Det krävs ett område cirka 200 gånger större än en stads yta för att försörja den med timmer och livsmedel och cirka tusen gånger större för att ta upp dess utsläpp av koldioxid, kväve och fosfor. Ska vi också leva ekologiskt behövs ännu större arealer. Förutom detta har landsbygden ett rent egenvärde som borde värderas högre än vad det gör i dag.

I dag påverkar den urbana normen allt från hur samhället porträtteras till lagstiftning, att rankningar av olika slag gynnar större städer och hur man ser på resursfördelning (man "investerar" i städer men "ger bidrag" till landsbygden). En förändring måste ske för att bryta storstadsmaktordningen.

Det kan göras genom mer forskning och analys. Att en mer balanserad bild av landsbygden ges med medvetna formuleringar och inte stereotypa förutfattade meningar, att lagstiftningen, precis som när det gäller jämställdhet, analyseras och landsbygdssäkras och i vissa fall anpassas efter olika förutsättningar, att rankningar genomlyses om vad de egentligen mäter och att resursfördelningen blir mer rättvis. Detta är frågor som Hela Sverige ska leva driver med en dåres envishet för att skapa ett land i balans.