Legitimerade lärare med liknande arbetsuppgifter och samma utbildningsnivå blir efter höstens reform indelade i fyra lönekategorier:

A. Lärare som är förstelärare och som får ta del av lärarlönelyftet får sammanlagt 8 000 kronor per månad utöver ordinarie lön.

B. Förstelärare får 5 000 kronor.

C. Lönelyftlärare får cirka 3 000 kronor.

D. Övriga legitimerade lärare som inte får något alls.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Två statliga satsningar ligger bakom de nya lönekategorierna inom skolan. Dels karriärtjänsten förstelärare, som redan nu ger 5 000 kronor extra per månad och dels lärarlönelyftet som införs i höst och som innebär att ungefär hälften, 60 000, av Sveriges lärare får cirka 3 000 kronor extra i månaden av staten.

För att få ta del av lärarlönelyftet ska lärarna vara legitimerade och vara ”särskilt skickliga”. Även förstelärare kan ta del av lärarlönelyft. Reformen ska höja lärarkårens lönenivå och därmed öka statusen för hela yrkesgruppen. Samtliga av arbetsmarknadens parter ligger bakom satsningen. Vi kan tyvärr förvänta oss ett antal negativa konsekvenser.

Lärarlönelyftet riskerar att bidra till förstärkt tysthetskultur inom skolan om lärare väljer att vara medgörliga för att inte riskera att missa en extra årlig lön på ca 36 000 kronor. Efter 20 års lärarerfarenhet med bra samarbetsklimat ser jag en ökad risk för att lärarlönelyftet även blir ett hot mot ett gott samarbete. I värsta fall drabbas Sveriges skolor i höst av mer eller mindre lokala kriser, där skolledning ska hantera reaktioner från de missnöjda lärarna som inte fått ta del av lärarlönelyftet. Det är enkelt att förutse att rörligheten kommer att öka när missnöjda lärare söker nya anställningar. Förhoppningsvis lämnar inte allt för många läraryrket med tanke på den omfattande bristen på lärare.

En trolig effekt av satsningarna är att lärarnas inbördes status – förutom stora skillnader i lön – med tiden kommer att bestå av olika grader av makt och ansvar. En rimlig konsekvens är att den svenska skolans organisation därmed bli mer hierarkisk och mindre platt. Fast anställda lärare utan behörighet att sätta betyg, kommer att utgöra systemets ”kastlösa” tillsammans med lärarassistenterna, om den reformen slår igenom på allvar. Högst upp i lärarlönehierarkin hamnar de forskarmeriterade lektorerna som får 10 000 kronor i statliga medel utöver ordinarie lön.

Det är ideologiskt överraskande att en vänsterregering ligger bakom en reform med så tydliga spår av traditionella värderingar och som ska upprätthållas med godtyckliga argument som ”särskilt skicklig lärare”.

Den nya ordningen kommer att bestå en tid, men frågan är hur länge. Lärarlönelyftet är planerat att fortskrida men beslut om dess existens avgörs av den årliga statliga budgeten. Visst är det bra att lärarnas löner stiger, men det vore mycket bättre om pengarna som satsas på lärarlönelyftet till nästa läsårsstart i stället per automatik delas ut till samtliga lärare som är legitimerade, förutom förstelärare. På så sätt skulle vi få ett mer rättvist och jämbördigt förhållande mellan lärare.