Debatt. .

2017-10-15 01:37
Det tidigare ståndaktiga försvaret av folkrätt, mänskliga rättigheter och demokrati tycks inte längre vara lika viktigt, skriver Ingvar Flink.  Bild: Janerik Henriksson/TT
Det tidigare ståndaktiga försvaret av folkrätt, mänskliga rättigheter och demokrati tycks inte längre vara lika viktigt, skriver Ingvar Flink. 

Svensk utrikespolitik präglas av feghet

”EU har uppenbarligen bestämt sig för att bryta mot allt unionen säger sig vilja skydda.”

Svensk utrikespolitik står inte att känna igen. Mörka skyar av feghet, okunskap, lögn, svek och bristande analysförmåga drar in över Arvfurstens palats. Det tidigare ståndaktiga försvaret av folkrätt, mänskliga rättigheter och demokrati tycks inte längre vara lika viktigt. Brytningen med Branting, Undén och Palme är total inom Socialdemokraterna. Deras förståndiga politik försvaras i dag endast av SSU, S-kvinnorna och Palmecentret.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det började med Göran Perssons utlämnande av oskyldiga till tortyr i Egypten på order av CIA och fortsatte med hans fadäser under statsbesöket i Sydafrika. Eländet fortsatte med den förvuxne gymnasisten Bildt, då ingenting uträttades på UD. Han påstod att Sverige i och med medlemskapet i EU skulle få större inflytande i världen. Men det blev tvärtom, EU fick större inflytande över Sverige.

Processen fortsätter med Margot Wallström, där seriös realpolitik ersatts med inställsamhet, särskilt vad gäller Västsaharakonflikten. Trots beslut på S-kongressen och i riksdagen vägrar Margot Wallström erkänna Västsahara. Hon påstår att landet inte är statsdugligt, vilket är lögn. Hon rekommenderas boken ”Västsahara – nationsbygge i exil”, med Claes och Helena Olsson som redaktörer. Sverige har tidigare dessutom erkänt Kosovo, som ännu inte är statsdugligt.

I en UD-utredning om erkännande påstås att Västsahara, SADR, inte uppfyller de kriterier som krävs enligt folkrätten. Det strider helt mot flera av Sveriges experter i ämnet, en före detta folkrättsexpert på UD, FN:s förre rättschef och flera professorer i ämnet. Sverige har efter andra världskriget erkänt flera stater utan alla kriterier uppfyllda: Angola, Kroatien, Georgien, Israel, Palestina, Kosovo och de baltiska staterna.

Margot Wallström är även beredd att manipulera rättvisan, då hon stöder EU-kommissionens försök att kringgå EU-domstolens beslut att Västsahara inte är en del av Marocko och att handel med varor därifrån inte omfattas av EU:s avtal med Marocko.

Det senaste är att Sverige skall följa FN-spåret, vilket i dag innebär passivitet. Det spåret är sedan flera år dött, framför allt beroende på Frankrikes veto, vilket lett till att FN inte ens kan följa sina egna beslut, eller Internationella domstolens, gällande Marockos illegala ockupation av Västsahara. Detta veto tycks Frankrike även utöva i EU, inför vilket Sverige kapitulerat. EU har uppenbarligen bestämt sig för att bryta mot allt det EU säger sig vilja skydda.

Sverige följer alltså Frankrike, som efter sina nederlag i Indokina och Algeriet, inte förmår inse att dess imperiedagar sedan länge är förbi. Frankrike är alltsedan 1800-talet den stora terroristen i Nordafrika, tillsammans med Storbritannien och Italien.

Under erövringen av Algeriet 1830–1848 stod fransmännen för barbariet, brände och skövlade. Koloniseringen ledde även till att de läskunniga algerierna tvingades till analfabetism. Förtrycket bestod och när folket i staden Setif 1945 firade freden genom att önska avkolonisering massakrerades tiotusentals algerier av franska styrkor. Det fortsatte med folkmordsmässig vedergällning 1954–1962 – omkring en halv miljon algerier dödades och tortyren var omfattande. Frankrike genomförde även en av de första flygkapningarna för att komma åt befrielsekampens ledare. I oktober 1961 genomförde polisen i Paris en massaker på algerier och hävde de dödade i Seine.

Med sin främlingslegion erövrade Frankrike Marocko på 1920- och 1930-talet med påföljande förtryck av befolkningen, så kallad pacificering. Skördar brändes och människor dödades. På 1940-talet avsatte Frankrike Marockos kung, nuvarande kungens farfar, och deporterade honom till Madagaskar. Han var oförskämd nog att stödja folkets frihetsvilja.

När den arabiska våren 2010 bröt ut med upplopp i Tunisien var Frankrikes spontana reaktion att erbjuda diktatorn polisiär och militär hjälp. Dessutom hjälpte Frankrike Charles Taylors terror i Liberia och även folkmördarna i Rwanda att fly till Kongo, där de kunde omorganisera sig och bidra till oroligheterna där än i dag.

Frankrike har med sin koloniala historia förverkat sin rätt att blockera andra länders frihetskamp. Sverige borde inte gå i landets ledband utan göra allt för att stödja Västsaharas sak.

Dessutom kan man undra hur det står till på UD när de, som Sveriges Radio rapporterade, inte ens klarar av att stoppa bangladeshiskt säkerhetsfolk som tvingar journalister att radera bilder i själva regeringskansliet Rosenbad ...

Ingvar Flink 
Fil. dr i historia