Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Sätt lärarna i förarsätet

Bild: bild: JESSICA GOW/TT

Dagens ETC.

”Lyssna på oss lärare och låt oss vara med och driva skolan framåt!”
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Morgondagens sjuksköterskor, företagsledare och ingenjörer, sitter i skolbänken i dag. För att de ska kunna göra ett bra jobb, behöver de få en bra utbildning. Hela vägen från förskolan fram till en färdig gymnasie- eller universitetsexamen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Allt börjar med en bra lärare. Det vet vi. Men det kanske inte alla vet är att läraryrket under många år blivit ett yrke med allt mindre självbestämmande och makt över både undervisningens utformning och lärarrollens utveckling.

I stället har politiska beslut på många sätt kringskurit vår handlingsfrihet och professionella autonomi med den ena lagstiftningen och reformen efter den andra. Och förslagen fortsätter dugga tätt. Nya betygssystem. Obligatorisk lovskola. Fler nationella prov. Obligatoriska diagnostiska prov.

De flesta reformförslag kommer säkert med goda intentioner från de politiska upphovsmännen. Men samtliga har konsekvensen att lärarnas administrativa arbetsbörda ökar samtidigt som vårt professionella kunnande och vår unika insikt om var och en av våra barns och elevers individuella behov av stöd och utmaning, åsidosätts till förmån för formulär som ska fyllas i och rapporter som ska skrivas.

Mina lärarkollegor beskriver en enorm frustration över att de ska ägna massor av tid och kapacitet åt att dokumentera vilken typ av särskilt stöd elever behöver, men saknar beslutsmandat att sätta in just det stödet.

Vi lärare och skolledare är experter på barns och elevers lärande. När vi lärare och skolledare får ta ansvar för skolans utveckling, då kommer både kunskapsresultaten att höjas samtidigt som läraryrket blir ett attraktivt yrke dit fler söker sig och vi kan mota lärarbristen.

Varför har då inte den svenska lärarkåren den självklara status som i många andra länder? Ska man vara helt krass så handlar det till stora delar om politiska felprioriteringar, tyvärr. Det har lett till att skolan har använts som en experimentverkstad, rätt investeringar har inte satts in och både lärares status och söktrycket till lärarutbildningen har sjunkit.

Så kan det inte fortsätta. Ska vi kunna ta ansvar för att säkra och utveckla kvaliteten i skolans verksamhet så måste politikerna kliva ut ur klassrummens detaljstyrning och börja lita på våra bedömningar. Att inte göra det innebär ett stort resursslöseri. Det leder dessutom till stor samvetsstress hos lärarkåren, eftersom vi ser vilken skillnad vi skulle kunna göra och ofta vad som behövs men vi får inte rätt förutsättningar att faktiskt göra det.

Vi behöver ha förutsättningar att både använda oss av och utveckla vår gemensamma kunskapsgrund. Jag ser att det är främst tre insatser som krävs för att vi lärare ska ta ledningen över skolans utveckling:

1. Stärk den vetenskapliga grunden och vår beprövade erfarenhet.

Läraryrkets anknytning till forskning är avgörande för att utveckla yrket, höja statusen och bidra till skolutveckling. Det är hos oss i skolan och förskolan problemen och forskningsfrågorna identifieras och formuleras. Det måste förstärkas med forskningsmedel som står i proportion till utbildningens storlek. Det är grundläggande för utvecklingen av hela yrket.

2. Skapa professionsprogram som säkrar lärares yrkesutveckling under hela lärarlivet.

Vi behöver skapa ett system som bättre tar hand om och garanterar lärares utveckling under hela yrkeslivet. Skolkommissionens förslag om inrättandet av professsions-program som ska säkra en systematisk kompetensutveckling för lärare och skolledare och som kan stödja utvecklingen av praktiknära forskning och forskningsförsörjning måste förverkligas. Vi behöver helt enkelt ett system som kan kvalitetssäkra vägen från nyutexaminerad lärare till erfaren kvalificerad lärare.

3. Gör skolan likvärdig.

Likvärdighet handlar inte om ”samma till alla”, utan om att varje elev ska få det just han eller hon behöver. Det behövs en resursfördelning som säkrar att insatser går till de skolor och elever som har störst behov. Det behövs ett helhetsgrepp kring de mest utsatta skolorna och en utveckling av dagens skolvalssystem. Inga lärare eller rektorer i världen kan ge alla elever samma chans om skolsystemet i sig motverkar likvärdiga förutsättningar.

För att få rätt saker att hända behöver vi ett politiskt trendbrott: lyssna på oss lärare och låt oss vara med och driva skolan framåt! Om det inte finns strukturer för kunskapsutveckling, tid och mandat för oss lärare att ta ledningen – då kommer den svenska skolan att fortsätta att halka efter.

För att på allvar öka likvärdigheten, höja kunskapsresultaten och förbättra kvaliteten i undervisningen, så måste Sverige ta tillvara det engagemang och den kunskap som finns hos oss lärare. Så framtidssäkrar vi såväl skolans som Sveriges utveckling.

00:00 / 00:00