Debatt: Sänkt utbildningskrav löser inte krisen i tvångsvården

Under förra veckan kungjorde generaldirektören för Statens Institutionsstyrelse (SiS) att kraven för att kunna anställas inom myndighetens verksamheter skulle sänkas. De tidigare kraven på två års eftergymnasial utbildning ska tillfälligt slopas, och det ska nu vara tillräckligt med enbart gymnasieutbildning för att anställas inom de verksamheter som SiS ansvarar för.

SiS har som uppdrag att bedriva tvångsvård: både av psykosocialt belastade ungdomar (LVU) och av vuxna missbrukare (LVM). Att arbeta med dessa människor som många gånger har misslyckats i sina försök att förändras och som därför tvångsvårdas är ett svårt arbete. Redan i dag är kompetensen hos behandlingspersonalen ofta för låg och möjligheterna till att få handledning och stöd i arbetet är dåliga. Vi undrar hur slopade krav på utbildning ska kunna lösa detta.

SiS kungörelse går tyvärr helt i linje med idén om att kunskap och utbildning är något ”extra” som man kan lägga till när det ”egentliga arbetet” rullar på. Det kvalificerade behandlingsarbetet som kräver kunskap utöver sunt förnuft, ska personalen utföra någon annan gång, någon annanstans.

Vad SiS gör nu är att välja bort idén om att bedriva en verksamhet med god etik och hög kvalitet. Istället för denna lösning föreslår vi att myndigheten tar ett kraftfullt grepp om situationen och gör en seriös problemanalys som baseras på fakta.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

SiS menar att det i nuläget är alltför svårt att rekrytera personal till verksamheterna och att det är bemanningsproblemet som de sänkta kraven ska lösa. Vi menar dock att problemet snarare handlar om att behålla välutbildad personal vilket vi grundar i både praktiska erfarenheter och i forskningsresultat om SiS behandlingspersonal.

Det har aldrig varit rekryteringen av behandlingsassistenter med adekvat utbildning och personlig lämplighet som varit problemet. Problemet har varit att behålla denna kompetens i verksamheterna.

En av oss har forskat om behandlingsassistenter inom SiS ungdomsvård och där sett att utbildning och formella meriter i praktiken inte står högt i kurs. Istället är det andra egenskaper som värderas högt: muskelstyrka för att kunna ”ta i” när ungdomar blir våldsamma, erfarenheter av eget missbruk eller egen kriminalitet, och ”sunt förnuft”. Att sådana informella kompetenser görs till normer i verksamheten bidrar till ett arbetsklimat där formell utbildning betraktas med misstänksamhet och där den kompetens utbildad personal har ofta nedvärderas eller ignoreras.

Den kunskap som erövrats genom utbildning får inte användas, och efterfrågas enbart som en formalitet – något att ha ”på papperet” – och inte som en reell resurs. Utbildad och kvalificerad behandlingspersonal säger upp sig när de inte får utrymme att använda sin kunskap och kompetens.

I det här läget föreslår vi att SiS tillsätter en haveriutredning för varje välutbildad person inom myndigheten som inom loppet av två år väljer att avsluta sin anställning. En sådan haverikommission kunde bestå av externa utredare i samverkan med facken, som ofta möter de arbetstagare som väljer att lämna myndigheten.

För att hitta svar på frågan hur dessa personer kan fås att arbeta kvar inom SiS behöver svaren sökas hos personerna som sökt sig till tvångsvården och sedan lämnat den, men också hos den välutbildade personal som fortsätter att streta på trots motståndet som finns.

Om SiS ändå väljer att ändra på utbildningskraven för behandlingspersonalen så behöver också beskrivningen av vad SiS gör ändras. Definitionen på vad som är god kvalitet behöver operationaliseras så att man tydligt förstår att det numera handlar om sunt förnuft, kontroll, exkludering och uppfostran, snarare än evidensbaserad behandling.