Debatt: Så skapar vi ett hållbart skogsbruk

Varje skogsbrand är en personlig tragedi för den skogsägare som drabbas, och påverkar friluftsliv, företagande och vardagen för alla som bor i närheten. Men bränderna har också visat hur stort det folkliga engagemanget är för att rädda våra svenska skogar.  Att värna den fantastiska naturen och dess värden sitter djupt i den svenska folksjälen.

Skogen stabiliserar klimatet samt rymmer en rik biologisk mångfald och minnesvärda upplevelser. Den ger oss dessutom förnybart material som behövs i det hållbara samhällsbygget. Hus ska byggas, transportsektorn ska bli fossilfri.

Den allra största delen av skogsmarken i Sverige brukas. Trots att allt mer värdefull natur skyddas genom regeringens satsningar, kommer brukad skog även fortsättningsvis att dominera. När efterfrågan på skogsråvara ökar, stiger därför behovet av att skogsbruket i sig är hållbart: det måste bedrivas inom ramen för miljömålen, vara variationsrikt och ta hänsyn till hotade arter.

Det senaste året har det förts en intensiv debatt om skogen. Debatten kan delvis härledas till otydligheter i lagstiftningen, men det har också förekommit tvetydigheter i debattörers påståenden. Fakta är att den lagstiftning som finns på området senast ändrades av alliansregeringen.

I ett land där långt mer än hälften av markytan består av skog har vi inte råd med en havererad skogsdebatt och en utbredd oro. I ett sådant läge är alla förlorare.

Miljöpartiet vill värna ett långsiktigt och hållbart brukande av skogen. Ett likriktat skogsbruk som bygger på ett fåtal träslag, utbredd kalavverkning och ohållbar markberedning är en förklaring till att vi missar miljömålet ”Levande skogar”. En omställning måste ske och den ska ledas av ansvarstagande skogsägare. Och de måste få hjälp av ett regelverk som främjar ett mer hållbart skogsbruk.

Därför presenterar vi nu förslag för hur staten kan göra så att den markägare som värnar om naturen ska kunna kombinera detta med god ekonomi för sin näringsverksamhet.

 • Hyggesfritt skogsbruk innebär att skogen brukas utan kalhyggen. Det gör att skogskänsla finns kvar, att förutsättningarna för att bevara biologisk mångfald blir bättre och att besöksnäringen på landsbygden gynnas. I regering har vi stärkt rådgivningen för markägare att bruka hyggesfritt. Den bör utvidgas genom rådgivning om skogsbruk med hög motståndskraft mot bränder, vilket exempelvis kan uppnås genom att blanda träslag. Nu föreslår vi dessutom en satsning på ett särskilt omställningsstöd för hyggesfritt skogsbruk. På liknande sätt som när en jordbrukare vill gå över från konventionellt jordbruk till ekologiskt, ska en skogsägare kunna få stöd för omställningen till hyggesfritt.

• Läget för många växt- och djurarter är akut. Artskyddslagstiftningen ska bidra till att bevara den biologiska mångfalden och samtidigt vara tydlig och rättssäker. I regering har vi därför aviserat att reglerna ska ses över. Miljöpartiet vill gå längre och utreda ett särskilt stöd för artskyddsåtgärder, exempelvis genom att bredda stödformen naturvårdsavtal. På så vis kan existerande ersättningar för områdesskydd kompletteras med en ersättning för den som tar ett extra stort ansvar för att gynna fridlysta arter i sitt skogsbruk.

• Svenska staten äger mycket skog genom statliga bolag och myndigheter. Dessa aktörer ska självklart vara föredömen. I regering har vi beslutat att två av de stora skogsägande myndigheterna ska bruka mer hyggesfritt. Nu vill vi ta fler steg. Miljökraven på Sveriges största skogsägare Sveaskog ska höjas. Det statliga bolaget ska öka andelen hyggesfritt och få ett glasklart uppdrag om att arbeta för att uppnå miljömålen. Avverkning ska ske i produktionsskog, inte naturskog.

Den senaste månadens händelser har drabbat många privatpersoner allvarligt. Även om brandrisken fortfarande är hög är bränderna äntligen på väg att slockna. Det finns återigen goda möjligheter för det svenska skogsbruket att utvecklas.

Omställningen till ett fossilfritt välfärdsland ska bland annat bygga på skogsråvara. Klimatomställningen är beroende av ett skogsbruk som tar hänsyn till biologisk mångfald, friluftsliv och skogens många andra värden. Verklig hållbarhet kräver att staten skapar goda förutsättningar för de markägare som tar ett ansvar för naturvården.