Debatt: Så hedrar vi offren för den transatlantiska slavhandeln

Det går en röd tråd i historien från slavhandeln till dagens strukturella rasism. För att lära oss av vår historia behöver den levandegöras och läras ut, skriver Linnéa Bruno (Fi) och Victoria Kawesa (Fi) som anser att det är hög tid att frihet från rasism blir en lika prioriterad politisk fråga som jämställdhet.

Idag den 25 mars är FN:s internationella minnesdag för offren för den transatlantiska slavhandeln. Sverige var ett av de sista länderna i Europa som officiellt avskaffade slavhandeln den 9 oktober 1847. Sverige tog bland annat slavar från Västafrika till Karibien med Svenska Afrikakompaniet, hade handelsfort i Ghana och slavkoloni St Barthélemy i Karibien. 15 miljoner afrikaner kidnappades och bortrövades över Atlanten för att säljas in i slaveriet i de europeiska kolonierna i Västindien och Amerika.

Samma år som kvinnor gavs rösträtt, 1921, beslutade riksdagen att inrätta världens första rasbiologiska institut i Uppsala. Det går en röd tråd i historien från slavhandeln till dagens strukturella rasism. Rasism som möjliggjorde slavhandeln då präglar ännu den globala maktordningen. För att lära oss av vår historia behöver den levandegöras och läras ut. Sveriges transatlantiska slavhandel belyses till exempel med stadsvandringar anordnade av Afrosvenskarnas riksförbund, men politiskt erkännande och ansvarstagande saknas.

FN har utnämnt 2015–2025 till årtiondet för människor med afrikansk härkomst, vilket bland annat innebär att alla medlemsstater ska vidta åtgärder för att motverka afrofobi. Som historiskt ledande inom rasbiologin har Sverige en unikt laddad relation till ras. Många känner inte ens till att Sverige deltog 200 år i slavhandeln, eller att det var från svensk rasbiologi Tysklands nazister hämtade inspiration.

Till skillnad från dagens maktkritiska rasforskning ansåg rasbiologin att det fanns olika människoraser. Spår av detta tänkande såg vi i Skånepolisens olagliga romaregister. Ett sådant register är något annat än viktig statistik som exempelvis visar hur rasdiskrimineringen och ojämlikhet mellan olika grupper ser ut på arbetsmarknaden. Färgblindheten – oviljan att ta till sig att ”ras” spelar roll – motverkar arbetet mot rasism. Vi vill att Sverige ska följa CERD:s och ECRI:s rekommendation och ta fram frivillig och anonym jämlikhetsdata, statistik för att kartlägga ras och etnisk diskriminering i Sverige. 

Vi menar att det är hög tid att frihet från rasism blir en lika prioriterad politisk fråga som jämställdhet och vill därför att:

• Sverige inför den 9 oktober som nationell minnesdag till minnet av offren för den transatlantiska slavhandeln.

• Sverige tar fram en handlingsplan för att motverka afrofobi som en del av sitt åtagande.

• undervisningen om rasismens historia i Sverige och övriga Europa och dess kopplingar till europeisk kolonialism och nationalism är en del av läroplanen på högstadie- och gymnasienivå.

• läroplanen förnyas med antirasistiska mål och att skolans demokratiska uppdrag stärks. Läroböcker med rasistiska idéer och stereotyper tas bort.

• alla gymnasieskolor ska ha diskrimineringsombud som aktivt arbetar med att förebygga diskriminering, rasism och mobbning.

• Sverige tar fram frivillig jämlikhetsdata.

Linnéa Bruno
styrelseledamot (Fi)

Victoria Kawesa
styrelseledamot (Fi)