Debatt: Regeringen måste stå upp för människovärdet

Jag minns skolgårdens mobbare. Barnen som alltid var på jakt efter någon att förakta, någon att putta ut. Runt dem fanns ett gäng som var ivriga att heja på. Ivriga att få en liten stund av makt. Men allra starkast minns jag de gånger mobbarna inte lyckades. De gånger någon av oss hade kraften att gå emellan, de gånger vi inte stod tysta utan tog varandra i försvar. De gångerna vann vi. Då var vi mäktigare. Tillsammans.

Och jag minns hur mobbarna gläfsande försökte vända oss mot offret: ”Men vaddå – vågar ni inte, fegisar?”

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det är mobbarnas ord som dyker upp i minnet när jag hör den ena politiska företrädaren efter den andra säga att ”Vi måste våga prata om ...” eller ”Vi måste våga göra ...”. För i själva verket gör de som skolgårdens mobbare: Försöker övertyga oss andra om att vi ska titta bort, inte stå samlade. Om att några av oss inte förtjänar samma rättigheter och respekt. Alla som säger emot kallas hånfullt för naiva eller rädda.

Mod är att försvara varandra. Mod är att stå samman, när det väl gäller. Vi är många som vill se ett sådant politiskt mod just nu. Som vill se en rödgrön regering i handling visa att vi människor hör ihop. Dagens flyktingkonventioner tillkom efter andra världskriget för att mänskligheten aldrig mer skulle svika de mest utsatta. När världen nu står mitt uppe i den största flyktingkatastrofen sedan dess är det nödvändigt att vi påminner varandra om just det – att människovärdet är värt att försvara.

Vi behöver upprätthålla den radikala tanken att vi alla är del av samma mänsklighet, med samma rätt att leva, skyddas och utvecklas. Det är inte någon lätt uppgift. Ändå är den helt nödvändig.

Precis som på skolgården står valet i samhället mellan splittring och sammanhållning. Så länge vi ställer upp för varandra, vinner vi. Det är ett val vi har att göra, varje dag, i både vardag och politiska beslut. Den tillfälliga lagen, om tillfälliga uppehållstillstånd och borttagna rättigheter att återförenas med sin familj, som läggs på riksdagens bord den 21 juni väljer fel väg.

Utgångspunkten i den tillfälliga lagen är att livet i Sverige ska vara så otryggt och svårt för människor på flykt att de inte ska vilja söka sig hit. Ökad otrygghet borde vara en svårsåld politisk vision, men det är just här mobbarnas ord ekar: ”Vi måste våga ... ” Vägen dit ska gå genom kraftiga inskränkningar i rätten till familjeåterförening, slopade skyddsgrunder och tillfälliga uppehållstillstånd.

Konsekvensen är att barn i samma land, i samma stad – kanske i samma klass – behandlas olika och inte ges samma rätt att leva med sin familj. Familjer som splittrats under flykten kommer få leva med smärtan i att inte återförenas på flera år.

Makten att omvandla det tillfälliga tillståndets otrygghet till trygghet genom ett permanent uppehållstillstånd, och i många fall möjligheten att återförenas med sin familj, ges till arbetsgivaren. Utgångspunkten för svensk arbetarrörelse har varit att den enes otrygghet är allas otrygghet, och att kampen mot otrygghet därför är gemensam. Att lämna så stor makt till arbetsgivaren över skyddsbehövande människors trygghet och framtid innebär ett allvarligt systemskifte, genomdrivet av en rödgrön regering.

Lagen innebär sämre möjligheter för människor att få fotfäste, lära sig språket och läka. Skillnaderna mellan människors livsvillkor och trygghet kommer innebära att rasismen får ännu starkare fäste. Att våra rättigheter – till familj, trygghet och arbetsmarknad – avgörs av var vi är födda, får konsekvenser för hur vi ser på varandra. Vilket värde vi anses ha.

När klassföraktet får draghjälp av rasismen ligger vi alla illa till. Då blir det fritt fram att putta ut några av oss. Fritt fram att sänka löner för de av oss som redan tjänar minst. Fritt fram att dra undan tryggheten för de av oss som råkar ut för sjukdom eller arbetslöshet. Fritt fram att ifrågasätta rättigheter för de av oss som behöver skydd undan krig. Fritt fram att låta hudfärg eller slöja vara en startsignal för hat och diskriminering.

Varje gång vi köper det där, förlorar vi. Det är därför eliten gärna matar rasisterna med flotta middagar. Det är därför högern gärna växeldrar med fascisterna. Vår gemenskap är ett hot mot deras makt och rikedom.

Låt oss därför riva den tillfälliga lagen istället för att riva upp familjer. Låt oss istället för tillfälliga uppehållstillstånd skapa trygghet genom att låta de som flytt andas ut och stanna permanent. Låt oss ersätta smutsiga avtal med diktaturer med lagliga vägar och verkliga ansträngningar för fred. Låt oss istället för att bygga stängsel, murar och splittrande lagar försvara asylrätten och låta flyktingmottagandet gå hand i hand med välfärdsbygget.

Det är dags för den rödgröna regeringen att kliva fram till försvar för människovärdet. När vi slår en ring av solidaritet om människor på flykt värnar vi rätten att se varandra som människor.