Debatt: Regeringen måste ge besked om romernas situation

Kommissionen mot antiziganism tillsattes av den förra regeringen med uppdrag att förstärka samhällets insatser mot hat och fördomar mot romer, antiziganism. Kommissionen är tydlig i sitt slutbetänkande med att de romska EU-medborgare som befinner sig i Sverige är hårt utsatta och att mänskliga rättigheter ska gälla även dem.

Slutbetänkandet skiljer sig starkt från det betänkande som den nuvarande regeringens särskilda samordnare för utsatta EU-medborgare, Martin Valfridsson, presenterade i februari. Betänkandet från Martin Valfridsson förhåller sig överhuvudtaget inte till den antiziganism som är orsaken till att många utsatta EU-medborgare kommer till Sverige, och som även drabbar dem när de är här. Rättighetsperspektivet lyser också med sin frånvaro i betänkandet. Flera kommuner och myndigheter har nu stramat åt och börjat anta beslut som faktiskt strider mot Sveriges människorättsåtaganden.

Dessa är dock inte de enda bristerna betänkandet lider av.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

• Betänkandet hänvisar överhuvudtaget inte till Europadomstolens centrala avgöranden om avhysningar av romer från tillfälliga läger och olovliga boplatser. I dessa domar klargör domstolen bland annat att en proportionalitetsbedömning måste göras innan en avhysning får ske, även vid olovlig bosättning, och att alternativt boende måste beredas. I ett brev till Sveriges regering uttryckte Europarådets människorättskommissionär nyligen stark oro över avhysningarna av romer, med hänvisning till Europadomstolens praxis. Regeringen avstod från att bemöta kommissionärens människorättsliga argument.

• Betänkandet påstår att Barnkonventionen är svårtolkad och därför inte kan läggas till grund för policy om skolgång för barn som är utsatta EU-medborgare. Detta stämmer inte. Barnkonventionen och uttalanden från FN:s barnrättskommitté är tydliga. Det är inte folkrättsligt försvarbart att neka barn i just den här gruppen skolgång när de befinner sig en tid i Sverige. Samordnarens åsikt, att det skulle få allvarliga följder för barnens skolgång i hemlandet att ge dem rätt till skolgång här, är inte ett folkrättsligt giltigt argument. Det kan därför inte ligga till grund för kommunal och nationell policy.

• Betänkandet gör en felaktig tolkning av EU-rätten och EU-domstolens praxis. Det påstås bland annat att EU-rätten inte tillåter medlemsstaterna att bevilja socialt bistånd till ekonomiskt icke-aktiva unionsmedborgare. Detta är juridiskt felaktigt då det är nationell, i vårt fall svensk, rätt som styr rätten till sociala förmåner. Socialtjänstlagen omfattar alla som vistas i Sverige, oavsett medborgarskap.

• Betänkandets slutsatser har dessutom en bristfällig akademisk grund. Det saknas hänvisning till central forskning om utsatta EU-medborgare och den saknar trovärdigt stöd för flera häpnadsväckande påståenden – som att tiggeri går i arv och att föräldrar sliter sina barn ur en fungerande skola i hemlandet för att åka med dem till Sverige. Trots att betänkandet innehåller hänvisningar och utdrag från intervjuer med utsatta EU-medborgare redovisas inte hur många som har intervjuats eller vilka frågor som samordnaren har ställt.

Mot bakgrund av dessa allvarliga brister kräver vi att regeringen lyssnar på den massiva kritik som riktas mot betänkandet från flera olika samhällsaktörer. En första åtgärd bör vara att förklara att betänkandet enbart står för författaren och att regeringen inte har fattat beslut om att hans synpunkter ska utgöra tvingande grund för kommunernas politik. Som det nu är hänvisar ett antal offentliga aktörer till ”nya riktlinjer” som man menar kommer från regeringen. Nationell vägledning till kommuner och landsting behövs, men dessa ska respektera mänskliga rättigheter och baseras på aktuell forskning.

Regeringen måste redovisa sin hållning. Gäller mänskliga rättigheter utsatta romer från andra EU-länder i Sverige? Omfattar arbetet mot antiziganismen också dem?

Hans Caldaras

artist, författare och debattör

Meriam Chatty

fil. dr. i statskunskap

Thomas Hammarberg

ordförande i Kommissionen mot antiziganism

Pernilla Leviner

docent offentlig rätt, Stockholms universitet

Anna Lindenfors

generalsekreterare, Amnesty International Sverige

Diana Nyman

romsk människorättsaktivist

Jaan Paju

jur. dr. Oxfords universitet

Andreas Pettersson

jur. dr. lärare och forskare vid Umeå universitet

John Stauffer

chefsjurist, Civil Rights Defenders

Fred Taikon

ansvarig utgivare för tidskriften É Romani Glinda

Mats Åberg

f.d. ambassadör vid Europarådet och i Rumänien

Juristen Martin Valfridsson fick i januari 2015 i uppdrag av regeringen att samordna arbetet med utsatta EES-medborgare som vistas i Sverige, det vill säga romer. Under arbetet kritiserade han offentligt kommunerna för att de upprättade boplatser åt romerna. Dessutom spridde han illa underbyggda rykten om att romer utnyttjas av kriminella ligor.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Martin Valfridssons arbete redovisades i februari i år. Där konstaterades bland annat att det är en dålig idé att skänka pengar till tiggare – men att tiggeriförbud inte bör införas. Betänkandet rekommenderade också att ge Länsstyrelserna samordningsansvar för tiggande EU-medborgare som befinner sig i Sverige.

Kommissionen för antiziganism är en av flera instanser som har riktat skarp kritik mot betänkandet. Trots det har regeringen inte klargjort sin ståndpunkt på den långa rad frågor som ställts i debatten. Istället har ansvaret, från i augusti, lagts över på Länsstyrelsen i Stockholm för att ”utveckla samverkan och samordna det arbete som bedrivs” för utsatta EU-medborgare. Men fortfarande är innehållet i uppdraget oklart då regeringens ståndpunkt kring den framförda kritiken är obesvarad.