Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Redovisa kränkningarna mot samerna

Rasbiologiska institutet i Uppsala, vilket grundades 1922, blev världens första statliga institut för rasbiologi.
Rasbiologiska institutet i Uppsala, vilket grundades 1922, blev världens första statliga institut för rasbiologi. Bild: Foto: Johan Engman/TT

Dagens ETC.

Svenska staten måste erkänna sin roll i förtrycket av samerna. Det menar idéhistoriken Stefan S Widqvist, som efterlyser en vitbok.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

I år kom den sista delen av De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. I den Svenska kyrkans vitbok, som tagits fram med stöd av Umeå universitet, redovisas de kränkningar och oförrätter man gjort sig skyldig till gentemot samerna. Svenska kyrkan granskar sin skuld och sitt ansvar mot samerna i ett kolonialt förflutet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I vitboken går flera forskare med skilda ämneskunskaper igenom kyrkans inblandning i förtryckets olika uttryck. Maja Hagermans text ”Svenska kyrkan och rasbiologin”, Erik-Oscar Oscarssons artikel ”Rastänkande och särskiljande av samer” och Carl-Gösta Ojalas artikel ”Svenska kyrkan och samiska mänskliga kvarlevor” är tre av inslagen i vitboken. Här följer ett axplock av deras konstateranden.

För Rasbiologiska institutets chef Herman Lundborgs rasbiologiska undersökningar i Lappland spelade Svenska kyrkan stor roll. Herman Lundborg bodde långa perioder hos prästen Georg Bergfors i Jukkasjärvi lappmarksförsamling. Prästen brann för ämnet och stödde Herman Lundborg med viktiga kontakter och råd om var i norra Sverige Herman Lundborg bäst kunde lokalisera den ”rasblandning” som han menade pågick, och som han ansåg hotade den ”rasrena” svenska befolkningen genom att den riskerade leda till bland annat kriminalitet, sedeslöshet och sjukdomar som tuberkulos.

Prästerna var nyckeln till att rasbiologerna kunde nå ut i byarna i norr. De hade lokalkännedom och skrev av kyrkoböcker. Samiska personer och familjer kartlades, de fotograferades, deras skallar mättes och annan kroppsdata samlades in. I kyrkböckerna sökte man efter eventuella ”rasblandningar” i släkthistorien. Präster upplyste om samernas skötsamhet och skörlevnad, om psykiska sjukdomar och ärftliga lyten, som enligt rasbiologin var tecken på ”degenerering”. De kunde också berätta om vilka stora kyrkhelger som samlade renskötande fjällsamer, vilka annars var svåra för rasbiologerna att träffa.

Kyrkan var huvudman för nomadskolorna, där barn till renskötare i fjällmiljö utbildades. I nomadskolorna kunde rasbiologerna arbeta tämligen ostört och samla in vad de behövde av skallindex, foton, blodprover på samiska barn, men även ”intelligensbetyg” från lärarna om barnens mentala förmåga. Samiska barn kläddes av nakna och kunde stå huttrandes framför kameran. Orättvisorna gestaltas i all sin tydlighet i Amanda Kernells bioaktuella film Sameblod.

Ett rastänkande var ordentligt rotat i de kyrkans män som tog initiativ till och administrerade nomadskolan, som hade skapats 1913. Tre ledande män var biskop Olof Bergqvist i Luleå, kyrkoherde Vitalis Karnell i Karesuando och Georg Bergfors. Biskop Olof Bergqvist och Georg Bergfors var båda anhängare och stödde Rasbiologiska institutet i Uppsala, vilket grundades 1922 och blev världens första statliga institut för rasbiologi.

Biskop Olof Bergqvist hyste rasistiska åsikter. I sitt herdabrev till stiftets präster och läroverkslärare från 1904 skriver han:

”Hvad nomadlapparna angår, har erfarenheten gifvit vid handen, att det icke länder dem till fromma, om man söker bibringa dem någon högre civilisation. De böra få lära hvad de för sitt nomadiserande lif och sin renskötsel ha behof av att veta samt blivfa undervisade i kristendomens grundsanningar.”

Präster och andra företrädare för Svenska kyrkan var också med i gravplundringar och utgrävningar och bidrog i insamlingen av samiska mänskliga kvarlevor för kraniologisk och rasbiologisk forskning.

Nu är det dags för den svenska statens egen vitbok. Det är dags att erkänna sin roll i förtrycket av samerna. En stat som i början av 1900-talet var intimt förbunden med kyrkan och det rasbiologiska institutet. Vad väntar regeringen på? Förra regeringen publicerade en vitbok om romerna och gav sitt erkännande av den svenska statens skuld. När kommer den nuvarande regeringen att göra samma sak gällande samerna?

”... måste vi också våga vidröra det som gör ont”, skriver ärkebiskop Antje Jackelén i förordet till Svenska kyrkans vitbok.

Det är hög tid för för regeringen att följa ärkebiskopens moral.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.