Debatt: "Rätt av eleverna att protestera mot SDU"

Genom sin fredliga protest sällar sig eleverna till den våg av yrkesmänniskor – brandmän, sjukvårdspersonal med flera – som inte vill se sin arbetsplats förvandlad till en fondvägg för spridande av rasistisk propaganda, skriver debattören Marcus Priftis, som föreläste om antirasism på skolan i september.

I början av läsåret blev jag inbjuden att föreläsa om rasism för det samhällsvetenskapliga programmet på Agnebergsgymnasiet i Uddevalla. En av de saker som jag tydligast poängterade i mitt föredrag var vikten av att hejda normaliseringen av rasismen. Den dag rasistiska uttalanden eller handlingar inte längre sticker ut, utan uppfattas som en del av det normala bakgrundsbruset, har vi tagit ett stort steg närmare ett rasistiskt samhälle.

Det gläder mig stort att en grupp elever på skolan nu gör just det: protesterar mot skolledningens val att normalisera den rasistiska organisationen SDU. Genom att bjuda in SDU tillsammans med ungliberaler och miljöpartister, säger man att de är precis lika normala och legitima som dessa.

Men det är de inte. SDU:s världsbild och politiska program står i konflikt mot såväl grundläggande mänskliga rättigheter som skolans värdegrund. Deras närvaro i skolan kan vara direkt hotfull för åtskilliga elever som inte får plats i SDU:s önske-Sverige.

Rektorernas försvar för inbjudan – att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen och att det vore diskriminerande att utesluta dem – står också på skakig grund. Temadagen på Agneberg handlade nämligen om EU-valet. Och Sverigedemokraterna sitter inte i EU-parlamentet. Om skolledningen verkligen månade om en rättvis representation av relevanta partier, varför bjöd de inte in Ung Pirat?

Att en organisation har många supportrar gör den inte mer demokratisk. I en demokrati måste de grundläggande mänskliga rättigheterna gå före ett syndabockstänkande, oavsett hur tilltalande detta kan vara för vissa som inte själva blir utpekade som syndabockar.

Att fritt yttra sin åsikt är en av dessa rättigheter. Det är den rättighet som de protesterande eleverna på Agneberg använt för att uttrycka sin rädsla och sitt motstånd mot normaliseringen av rasismen. Genom sin fredliga protest sällar sig eleverna till den våg av yrkesmänniskor – brandmän, sjukvårdspersonal med flera – som inte vill se sin arbetsplats förvandlad till en fondvägg för spridande av rasistisk propaganda. Och genom sitt sätt att behandla eleverna som bråkmakare sällar sig rektorerna till de ängsliga ledningar som med luddiga hänvisningar till demokrati och yttrandefrihet i själva verket agerar mot just de värdena.

Till eleverna som protesterar vill jag bara säga: Jag är stolt över er. Tack för era protester! Nästa gång jag håller ett föredrag på en skola kommer ni att vara mitt bästa exempel.