Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Politiskt naivt att sälja ut Gottsunda centrum

Översiktsbild över flerfamiljshus och en parkeringsplats i området Gottsunda i Uppsala.
Översiktsbild över flerfamiljshus och en parkeringsplats i området Gottsunda i Uppsala. Bild: Bild: Fredrik Sandberg/TT

Dagens ETC.

Uppsala kommun meddelade nyligen att hyreshus och centrumfastigheter till ett värde av fem och en halv miljard kronor ska avyttras. Vi hävdar, att en sådan försäljning allvarligt skulle försvåra för Uppsala som kommun att leva upp till sina mål om en rättvis och hållbar utveckling, skriver debattörerna.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

I april 2018 såldes 1 300 hyresrätter i Alby till världens största riskkapitalbolag, Blackstone. Säljare var en privat fastighetsutvecklare som fem år tidigare köpt hela beståndet från det kommunala bolaget Botkyrkabyggen. De löften som hade lämnats gällande långsiktigt ägande och seriös förvaltning visade sig inte ha någon betydelse. Kommunstyrelsen hade ingenting att sätta emot. Privata bolag bestämmer själva när de ska köpa och sälja.

Efter att Uppsalahem i slutet av 90-talet sålde ut Bandstolsvägen i Valsätra har husen bytt ägare flera gånger. Numera ägs hela beståndet av Blackstone. Företagets motto, vilket går att läsa på hemsidan, är “Köp. Fixa till. Sälj”. Det här är aktörer som rör sig med internationellt riskkapital. Deras främsta intresse är vinst - inte att bidra till svensk bostadsförsörjning eller hållbar stadsutveckling.

FN:s utredare i bostadsfrågor Leilani Farha var i Sverige förra året och besökte då bland annat Bandstolsvägen. Städer, menar Farha, är en viktig nyckel för hållbar utveckling. Att bibehålla ett politiskt inflytande över fastigheter och bostäder är centralt för att lyckas. Den 22 mars i år överlämnade hon en officiell skrivelse till Sveriges regering, med skarp kritik om den pågående finansialiseringen av vår fastighetsmarknad.
 


Statsvetaren Margareth Kohn har länge diskuterat svårigheten med att öppna upp för demokrati och inflytande i privatiserade stadsrum och bostadsområden. Hon visar hur demokratin undergrävs när gemensamma tillgångar säljs till privata aktörer. Försäljning av kommunal mark och egendom försvårar allvarligt för politiker och medborgare som har för avsikt att vara med och påverka utvecklingen. 

Förutom hyresrätter ska nu även Gottsunda Centrum säljas. ”Genom tävling hoppas vi få aktörer som är seriösa nog”, menar kommunens företrädare. Vad menas med att en aktör är seriös nog? Hur kan Uppsala kommun garantera att fastigheterna inte säljs vidare? De kommunala bolagen leds av politiskt tillsatta styrelser, där påverkan fortfarande är möjlig. Mot internationella finansbolag har vi däremot inte mycket att sätta emot vare sig som folkvalda politiker eller medborgare.

Beslut om utförsäljning aviseras till en vecka efter att förslaget offentliggörs. Det är skamligt kort tid. Men processen med att förändra Uppsalas offentliga rum har pågått länge. Kulturgeografen Irene Molina skriver redan 2006 (SOU 2006:73) om den process av förändring och marknadsanpassning som Gottsunda Centrum genomgick under mitten av 2000-talet. Från att ha varit en funktionell plats med välfärdsservice tillgänglig för de boenden, har centrumet byggts om och påbörjat en ”ansiktslyftning”. Denna har gjorts på bekostnad av tidigare hyresgäster i så kallade ”etniska butiker”, vilka har fått lov att stänga sin verksamhet eller flytta.

Uppsala har ambitioner om en rättvis och hållbar utveckling. Då behövs kommunala styrmedel. Forskning har visat att den avreglering vi sett sedan 1990-talet lett till kraftigt ökad segregation och bostadsojämlikhet. De städer som vill motverka detta bör hålla fast vid sina kommunala bolag. Berlin har nyligen påbörjat ett återköp av fastigheter som sålts ut. Det blir dyrt, men anses som nödvändigt, om målet är en hållbar framtid.

Det går inte längre an att vara politiskt naiv. Svensk bostadsmarknad ses som en trygg investering med stor värdepotential, med fastigheter som lockar de riktigt stora investerarna. De senaste tio åren har Rikshem, Willhem, Victoria Park, Heimstaden och Carnegie tillsammans köpt över 100 000 bostäder (Fastighetsvärlden (2016). Enligt Fastighetsnytt köpte internationella investerare bara förra året fastigheter i Sverige till ett värde av 43 miljarder kronor. 

Det är inte en hållbar lösning att sälja ut Uppsalas kommunalt ägda fastigheter och hyreshus. Istället för att ge bort möjligheten till politiskt inflytande och styrning bör kommunen behålla Gottsunda centrum, och de kommunalt ägda hyresbolagen bör få direktiv och förutsättningar för att renovera varsamt. 

För att kunna (och orka!) vända skutan och skapa ett rättvist och hållbart Uppsala behövs att de möjligheter vi fortfarande har till inflytande, stabilitet och långsiktig planering bevaras.

Åse Richard
Doktorand Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet

Marcus Mohall
Doktorand Kulturgeografiska institutionen, Uppsala Universitet

Mona Haghgou Strindberg
Jurist och ordförande för Uppsala FN-förening

00:00 / 00:00