Debatt. .

2017-11-20 04:00
”Internationella överenskommelser mot skatteflykt är rimligtvis vad som krävs, men dessvärre är politiker i många länder en del av problemet”, skriver debattören. Bild: Pixabay
”Internationella överenskommelser mot skatteflykt är rimligtvis vad som krävs, men dessvärre är politiker i många länder en del av problemet”, skriver debattören.

Politiken måste stoppa multisarnas svindleri

EU-länder vill införa finansiell transaktionsskatt, en variant på Tobinskatten. Sverige säger nej tack.

”Det är helt oacceptabelt”, kommenterar finansminister Magdalena Andersson (S) Paradisläckan. Det är vi helt överens om, men vi kan inte förvänta oss att de rikaste självmant kommer att skaffa sig en bättre skattemoral.

Lösningen måste vara politisk. Av Paradisläckan framgår att skattesmitarna sällan begår direkta lagbrott. Däremot lyckas de utnyttja kryphålen som uppstått i den avreglerade globala ekonomin.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Internationella överenskommelser mot skatteflykt är rimligtvis vad som krävs, men dessvärre är politiker i många länder en del av problemet. Trots att de största företagen är de mest aggressiva skattesmitarna, tävlar EU:s medlemsländer om vem som kan sänka bolagsskatten mest i förhoppning om att företagen ska registrera sig i just deras land.

Konsekvensen blir att övriga EU-länder snuvas på skatteintäkter och i slutändan hamnar vinsten i skatteparadis som Bermuda och Caymanöarna.

Personligen har jag varit nära att misströsta, men det senaste året har det äntligen börjat hända något vettigt i EU, denna i grunden nyliberala institution som haft för vana att mest lyssna på företags-lobbyisterna.

EU-kommissionen har ålagt Irland att kräva in 123 miljarder kronor i kvarskatt av Apple som lockats med exceptionella skattesubventioner. Det betraktas som olovlig konkurrensfördel.

I somras stod det till slut klart att EU:s medlemsländer ska kräva land-för-land-rapportering av multi-nationella koncerner med en omsättning på över sju miljarder kronor. Självklart borde brytpunkten sättas lägre, men det är hursomhelst ett genombrott.

Tax Justice Network lanserade för över tio år sedan land-för-land-rapportering som ett redskap för att synliggöra var vinsten uppstår. Idag trixar multisarna med bokföringen mellan olika dotterföretag och kan i praktiken själva bestämma var och hur mycket de ska betala i skatt.

Tax justice network driver nu förslaget om ett beskattnings-system som kallas ”unitary taxation”. Utgångs-punkten är en koncerns sammanlagda globala vinst.

Därefter beräknas hur mycket skatt koncernen ska betala i respektive land baserat på reell verksamhet där. Genom att betrakta en koncern som en helhet i stället för ett antal olika företag kommer man åt den fingerade internhandeln mellan dotterföretagen som möjliggör skatteflykten.

Fler offensiva förslag är på gång. 20 EU-länder vill få till stånd gemensamma regler för den gränsöverskridande digitala ekonomin, eftersom internetjättarnas skattefiffel blivit en extra svår nöt att knäcka. Sverige säger nej tack.

Tio EU-länder vill införa en finansiell transaktionsskatt på handel med aktier och derivat, en variant på Tobinskatten. Sverige säger nej tack.

I väntan på fungerande internationella överenskommelser har några EU-länder på eget bevåg börjat visa tänderna. Efter att Italien konfronterat Google har företaget gått med på en förlikning och ska betala cirka 3 miljarder kronor till den italienska staten. Storbritannien har också förmått Google att hosta upp ett miljardbelopp i en förlikning.

Även Frankrike har en rättsprocess på gång, men än så länge fortsätter Google och Facebook att smita undan skatten på intäkterna från sin annonsförsäljning i Sverige.

Ändå fick Facebook över 100 miljoner kronor i etableringsbidrag och sänkt elskatt i present av de svenska skattebetalarna (via alliansregeringen) när de 2013 placerade sin serverhall i Luleå.

Det finns alltså demokratiska verktyg att sätta emot multisarnas svindleri, och det går att upprätta fungerande skattesystem i en globaliserad ekonomi. Frågan är vad den svenska regeringen egentligen vill.

Gunilla Andersson 
Gemensam välfärd