Debatt: Ny skattereform för framtidens välfärd

När de svenska väljarna själva får gradera de viktigaste samhällsfrågorna sätts alltid sjukvård, skola och äldrevård främst på listan. Detta är politikens riktigt stora utmaningar de närmaste åren.

Men vi noterar att kommunerna och landstingen, som är välfärdens kärna, står inför stora utmaningar. Enligt Sveriges kommuner och landstings (SKL) beräkningar kommer det att fattas nästan 60 miljarder välfärdskronor år 2021. Och detta enbart för att kunna upprätthålla dagens nivå i välfärdsverksamheterna.

Sedan 2000 har skattekvoten i Sverige sjunkit från 49 procent av BNP till 43 procent, att till exempel jämföra med Danmarks 51 procent.  Skattebortfallet motsvarar 280 miljarder i minskade inkomster till samhället, pengar som hade gjort större nytta i en välfärd som åtminstone till vissa delar satts på undantag.

Uppgifterna upprör.

Vi vet att den svenska befolkningen växer. Om tio år är vi en dryg miljon fler i vårt land. Dessutom förändras befolkningssammansättningen. Två grupper blir större – äldre och unga.

Vem som helst kan se att detta medför större behov av vård, omsorg och – inte minst – inom skolor. Det behövs fler välfärdstjänster.

Kommunerna får ökade kostnader, vilket ska bekostas av kommunalskatt, något som i sin tur betyder ännu större klyftor, eftersom låg- och höginkomsttagare betalar en lika hög andel. Därför måste staten ta ett ansvar.

För att inte öka den offentliga skulden finns bara två vägar att gå. Antingen måste skatterna höjas eller utgifterna bromsas, genom till exempel minskad personaltäthet i vård, skola och omsorg.

För socialdemokrater borde valet vara givet. De flesta europeiska länder har någon form av skatt på förmögenheter eller arv. Det är i Sverige mer lönsamt att ärva pengar än att arbeta ihop dem.

Den franska ekonomen Thomas Piketty, författare till bestsellern ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet”, finner den svenska linjen, att helt sakna skatter på privata tillgångar, väldigt olycklig och udda. Om några inkomster ska beskattas så borde det vara sådana som har förvärvats utan arbete och mer arbetsfria inkomster än arv och gåvor torde vara svåra att hitta.

Det blir i och för sig svårare att beskatta rika i en globaliserad värld. Som den stora Paradisläckan visat, är det lätt för förmögna att undvika skatt genom att flytta pengar utomlands.  Fastigheter däremot, de ligger där de ligger.

Mot den bakgrunden finner vi det både rimligt och rättvist att fastighetsskatten återinförs och att den görs progressiv. Detta torde vara den enda skatt som hållbart kan ha en inkomstprofil som gör att höginkomsttagare betalar mer i skatt.

Vår samlade bedömning är att Sverige behöver en ny genomgripande skattereform med inriktningen att resurser långsiktigt måste skapas för en välfärd som håller jämna steg med den demografiska utvecklingen.

Principen skatt efter bärkraft, måste säkras genom en förskjutning av beskattningen från arbete till tillgångar som fastigheter, arv och förmögenheter.

Jan Svärd, före detta S-kommunalråd i Malmö

Bengt -Silfverstrand, före detta S-riksdagsledamot, Höganäs