Debatt: Nu är tiden inne för Sverige att erkänna Västsahara

Måndagen den 30 januari 2017 inträdde Marocko som medlem i Afrikanska unionen (AU). Det innebär att dynamiken ifråga om Västsahara ritas om. Det skulle också kunna ge Sverige lite mer svängrum att agera i Västsaharafrågan.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det är viktigt för diskussionen att veta vad det är för något som Marocko valt att gå med i. Föregångaren till AU bildades under 1960-talet när de europeiska ockupationsmakterna började dra sig tillbaka från kolonierna. För att undvika krig om kolonisatörernas gränsdragningar såg sig de nya afrikanska staterna nödgade att hitta en samsyn kring dessa. Överenskommelsen blev att de tidigare kolonisatörernas gränser skulle respekteras.

När Västsahara välkomnades som medlem i AU:s föregångare OAU 1984 lämnade Marocko organisationen. Vid den tiden rådde fullt krig mellan ockupationsmakten Marocko och den västsahariska befrielserörelsen. Det var alltså ett tydligt ställningstagande från de andra afrikanska länderna att bevilja Västsahara medlemskap i unionen på samma villkor som alla andra självständiga före detta kolonier. Sedan dess har Västsahara inom AU behandlats som vilken stat som helst. Till exempel valdes västsahariska Suilma Hay Emhamed Saleh till vice president för AU-organet Pan-African Parliament förra året.

Principen att respektera de gamla kolonigränserna har betytt mycket för att förhindra afrikanska stater från att ockupera grannländer, och finns inskriven i AU:s konstitution som Marocko nu ratificerat. Just detta är mycket intressant eftersom det innebär att Marocko indirekt erkänner Västsaharas gränser.

Västsahariska företrädare uttalade sig omedelbart positivt om Marockos inträde i AU. Sedan 1998 har Marocko villkorat sin ansökan om medlemskap med att Västsahara då måste uteslutas. Detta krav är nu slopat, och det ser i alla fall just nu ut som att den marockanska regimen är beredd att sitta vid samma bord som Västsahara.

Skeptiker skulle kunna hävda att Marockos koloniala politik varit tydlig länge och att detta bara är ännu ett steg. Regimen har alltid bemött påstötningar i Västsaharafrågan med verbal och diplomatisk aggression, och det skulle kunna visa sig vara en framgångsrik strategi även i Afrikanska Unionen.

Oavsett vilket så är det ett faktum att Marocko numer ingår i AU. Sverige är inte bara observatörsmedlem i densamma, utan också medlem i FN:s säkerhetsråd under 2017 och 2018 – och har alltså stora möjligheter att påverka.

Vi väntar givetvis ännu på att socialdemokraterna i den svenska regeringen ska följa sitt eget kongress- och riksdagsbeslut och erkänna Västsahara, särskilt nu när Marocko ändå precis ingått i en union som skulle göra det svårare för landet att kritisera Sverige för en sådan handling.

Vi väntar också på att se hur Sverige tänkt använda sin stol i FN:s säkerhetsråd. Den allmänna uppfattningen är ju att Margot Wallström och Stefan Löfvén offrade sitt stöd till Västsahara för att istället få Marockos stöd in i säkerhetsrådet. Nu finns möjligheten att göra något bra.

Både via säkerhetsrådet, EU och på egen hand bör Sverige nu bevaka vad som händer i Afrikanska Unionen. Det är viktigt att omvärlden visar tydligt stöd för alla initiativ till konflikthantering mellan länderna, och att rätten till självbestämmande (en grundläggande mänsklig rättighet) ska vara en förutsättning i arbetet framåt.

Om Marocko skulle försöka påverka AU:s konstitution till att inte längre respektera de överenskomna gränsdragningarna – vilket är en risk i denna nya situation – behöver omvärlden också fördöma detta.