Nedskärningarna är en jämställdhetsfråga

Regeringens syn på vårdyrket är fortfarande att det är ett kall som inte kräver bra löner och arbetsförhållanden. Det är dags att ändra på det, skriver Lina Kollberg och Josephine Kollén.

Det är dags att införa ett genusperspektiv i debatten om besparingar inom den offentliga vården. Vårdyrket har utvecklats från den ”naturligt vårdande kvinnan” som sysslade med oavlönat arbete i hemmet, till den professionella sjuksköterskan. Från att ha varit ett kall, och därmed något som gjordes ideellt, är det idag ett avlönat yrke som kräver högskoleutbildning. Trots denna utveckling ser vi inte att föreställningarna relaterade till kvinnan som vårdande har förändrats. En sjuksköterska förväntas leverera empati, omtanke och god omvårdnad, oavsett lönevillkor och arbetssituation.

En professionell yrkesutövning bygger på att man får lön som motsvarar ens arbete, inte på föreställningen om ett inre kall. Tron på att kvinnan kommer fortsätta att vårda trots fortsatta nedskärningar är en illusion, byggd på föreställningen om att kvinnan är vårdande i sin natur.

Enligt Göran Hägglund har sjuksköterskor ”en ovärderlig kunskap” och ”gör ett fantastiskt jobb”, trots det syns det inte i politikernas prioriteringar. Nedskärningar på 500 miljoner kronor på Sahlgrenska universitetssjukhuset innebär att kunnig personal tvingas lämna sina tjänster, och att de kvarvarandes arbetssituation görs betydligt svårare. Varför är vårdyrket så lågprioriterat?

Sjuksköterskors kunskap och arbetsmoment är uppbygga av faktorer som ses som typiskt ”kvinnliga”, oavsett om det är en kvinna eller man som utför arbetet. Vad har detta för betydelse när yrket värderas av våra politiker? Står politikerna utanför vår historia och alla de föreställningar som värderar ”manlighet” högre än ”kvinnlighet”? Nej det gör de naturligtvis inte, nedskärningarna som drabbar en stor grupp kvinnor är ett bevis på att vi fortfarande lever i ett samhälle där mäns arbete värderas högre än kvinnors.

Idag består Sahlgrenskas ledning av civilekonomer och före detta industriella produktionschefer. Vi tycker att det är anmärkningsvärt att dessa skall styra över en organisation som skall uppfylla hälso- och sjukvårdslagens krav på god vård, samtidigt som det finns människor med flera års högskolestudier om hur god vård och hälsa skall uppnås, som inte kommer till tals.

När skall omvårdnadsteorin få den status och plats i Sahlgrenskas ledning som den förtjänar? Hur kan sjuksköterskornas åsikter inte ha någon betydelse när ledningen omorganiserar, drar in på personal och stänger avdelningar? Det framgår tydligt att det som prioriteras är de kunskapsområden som män representerar. Sahlgrenskas ledning är ett exempel på hur ”manliga” värden och egenskaper värderas högre och lyfts fram före ”kvinnliga”.

När pengar kontinuerligt tas ifrån vården innebär det att personalen (kvinnor) drabbas av sämre löner och osäkra arbetsförhållanden. Det är dags att politikerna erkänner att det handlar om ett strukturellt förtryck som gör att kvinnan, trots att året är 2011, fortsätter att vara i beroendeställning till mannen. Hon tvingas anpassa sig till hans sätt att strukturera samhället och acceptera de villkor han sätter upp.  

Det är dags att frigöra kvinnan från mannen och ett steg på vägen är att höja statusen på vårdyrket, förbättra arbetsvillkoren och höja lönerna. Framförallt måste vården styras av personal utbildad i vårdyrket. Innan det sker går det inte att på allvar tala om en rättvis och jämställd situation för de anställda.

Lina Kollberg, sjuksköterskestudent och genusvetare

Josephine Kollén, genusvetare