Debatt: Nato-frågan drar en tydlig skiljelinje mellan S och M

EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. Det slås fast i regeringens utrikespolitiska deklaration och är någonting som utrikesminister Margot Wallström ständigt påtalar. Undersökningar visar också att Sverige är det näst mest inflytelserika landet efter Tyskland när det gäller EU:s utrikes­politik. Sverige har sedan länge och ska även i fortsättningen ha en nära säkerhetspolitisk relation med Nato, USA och ett antal andra länder. Den transatlantiska länken är viktig.

Det första året av två då Sverige ingår i FN:s säkerhetsråd har just avslutats. Den svenska regeringen bedriver en aktiv och framgångsrik utrikespolitik där utrikesminister Margot Wallström står längst fram i ett brett och omfattande arbete för global utveckling, fred och säkerhet.

Sverige jobbar aktivt både i EU och FN, det finns ingen motsättning däremellan. Ambitionen är att Sverige ska vara FN:s bästa vän i EU och EU:s bästa vän i FN, vilket Wallström återkommer till regelbundet. En naturlig inställning för en person som varit både EU-kommissionär och FN:s särskilda representant för arbete mot sexuellt våld i krig och konflikt.

Vad är då skillnaderna mellan regeringens utrikes- och säkerhetspolitik och Moderaternas? Det krävs i någon mån ett tränat öga för att hitta dem. Att det är så är till största delen bra. En bred uppslutning över parti- och blockgränser skapar en långsiktig och stabil politik vilket är bra för Sveriges säkerhet.

Synen på Nato-medlemskap är den uppenbara skillnaden. För Moderaterna tycks medlemskapet vara svaret på i stort sett varje utrikes- och säkerhetspolitisk fråga. Moderaterna vill att det tas fram en färdplan för svenskt medlemskap i Nato. Där kommer inte Socialdemokraterna och Moderaterna att bli överens.

Moderaterna har inte heller det svenska folket med sig i den frågan. En färsk opinions­mätning från DN/Ipsos visar att svenskarnas motstånd mot ett Nato-medlemskap ökar. I dag är stödet för Nato-medlemskap endast 31 procent.

Medlemskap i Nato är inte rätt väg för Sverige, däremot är det viktigt att bibehålla och utveckla det nära samarbete som finns och att stärka den egna försvarsförmågan. I november förlängdes Sveriges status som särskild partner med Nato, Enhanced Opportunities Program, det är ett tydligt bevis på samarbetet med Nato utifrån en position som ett militärt alliansfritt land.

En annan uppenbar skillnad i utrikespolitiken mellan S och M är synen på utvecklingsbistånd. I den moderata budgetmotionen räcker inte pengarna till för att återigen nå upp till enprocentsnivån för bistånd. M vill lägga 3,4 miljarder kronor mindre på biståndet under 2018. Därmed är M och SD de enda partier i Sverige som inte når upp till enprocentsmålet. M säger sig dock vilja nå målet 2022. Inom biståndet vill M minska biståndet till klimatfonder samt regionala och bilaterala strategier för att istället öka kärnstödet till multilaterala organisationer.

När det gäller försvarsanslagen har däremot M ett utbetalningsmål. I sina motioner slår de fast att målet är att försvarsutgifterna närmar sig två procent av BNP. Den tankemässiga kopplingen till Nato-medlemskapet är naturligtvis uppenbar. För oss socialdemokrater är inriktningen och innehållet viktigare att slå fast före prislappen. Procent av BNP är för övrigt ett mycket trubbigt mål.

Grunden för regeringens utrikespolitik är att den är feministisk. Det var många som hajade till när regeringen lade den grunden vid sitt tillträde för lite mer än tre år sedan. Margot Wallström brukar själv citera Mahatma Ghandi: ”Först igno­rerar de dig, sedan skrattar de åt dig, sedan bekämpar de dig, sedan vinner du.”

Vunnit respekt har definitivt både regeringen och utrikesministern gjort med tiden. Såväl UN Women som tidningen New York Times har prisat Wallström. Nu går arbetet vidare med att föra den feministiska utrikespolitiken i EU, FN och i alla andra sammanhang där Sverige verkar.

Kenneth G Forslund (S)
Ordförande utrikesutskottet

Åsa Lindestam (S)
Vice ordförande försvarsutskottet

MarieGranlund (S)
Gruppledare i EU-nämnden