Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Min mamma har ett fel – hon har reumatism

”Min mamma ska snart utförsäkras från sin sjukpenning för tredje gången”, skriver­ Josefin Säfström. ”Då får hon inte pengar nog för att betala räkningar.”
”Min mamma ska snart utförsäkras från sin sjukpenning för tredje gången”, skriver­ Josefin Säfström. ”Då får hon inte pengar nog för att betala räkningar.” Bild: BILD: Dan hansson/TT

Dagens ETC.

Min mamma lider av långt gången reumatism men utförsäkras ändå från sin sjukpenning för tredje gången.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

”Det kan inte vara okej att behandla människor såhär”, skriver Josefin Säfström, vars mamma lider av långt gången reumatism men som trots det ska utförsäkras från sin sjukpenning för tredje gången.

Jag vill berätta för er om min mamma. Min omtänksamma, givmilda, snälla och fantastiskt roliga mamma. Min mamma som med glädje, styrka och kärlek har uppfostrat fyra barn. Min mamma som lärt oss att allt går att ordna bara man vill, att ingen är mindre värd eller ska behandlas annorlunda, och att man kommer långt med ett leende på läpparna och har nära till skratt.

Men min mamma har ett fel. Hon har reumatism. En sjukdom som innebär att hon idag för det mesta bara orkar göra ungefär en fjärdedel av vad hon egentligen skulle vilja. 

När jag och min storasyster växte upp hade mamma redan fått diagnosen- reumatism, men det skulle inte stoppa henne. Jag förstod inte som barn att jag växte upp med en kroniskt sjuk mamma eftersom hon alltid hade ork för oss och aldrig- lät smärtor komma i vägen. En dag när vi hade planerat att vi skulle ha en picknick började mammas smärtor spöka på morgonen innan vi hann iväg. Då tog mamma fram en tapetrulle som vi med målarfärg målade träd, gräs, blommor och en sol på. Vi hade den mest fantastiska picknicken där mitt i vardagsrummet. Min mamma har ett fel. Hon har reumatism.

Med tiden har reumatismen sakta men säkert tagit sig från en del av kroppen till en annan. Vandrat fram genom hennes kropp som en löpeld. Operationer, mediciner, långa perioder av sängliggande. Trots detta har mamma fortsatt sprida glädje, fortsatt vara stark. Inte låtit sjukdomen- ta över henne helt. Kämpat emot. Orkat. Arbetat. Uppfostrat. 

Men det fanns en gräns. En gräns där det inte längre spelade någon roll hur stark hennes inre drivkraft var. Reumatismen var envis och hennes kropp sa ifrån. För att överleva var min mamma tvungen att leva som sjukskriven. 

Min mamma har ett fel. Hon har reumatism. En reumatism som hon aldrig kommer att bli fri från, en reumatism som håller min mamma fången i sin egen kropp. En kronisk sjukdom som gör att hon ibland inte ens kan gå. Och för denna sjukdom, för detta fel, ska hon straffas. Hon ska undersökas, vridas och vändas på, förnedras. För tänk, tänk om hon hela tiden bara låtsas för att ... ja, för att vadå? 

Min mamma har ett fel. Hon har reumatism. Ändå ska hon utförsäkras. Hon ska bevisa flera gånger om att hon fortfarande har denna kroniska sjukdom, ställa sig i kö på arbetsförmedlingen, för tänk, tänk om ... ja, vadå? 

En kroniskt sjuk blir inte frisk, det är det som är det djävulska med en sådan sjukdom. 

Min mamma ska snart utförsäkras från sin sjukpenning för tredje gången. När en sådan utförsäkring sker måste min mamma leva på existensminimum. Då får hon inte pengar nog för att betala räkningar – räkningar som är ofrånkomliga, som till exempel hyra. Räkningar läggs på hög och det blir svårt att ta sig upp igen. När sjukpenningen sedan kommer tillbaka efter tre månader ska dessa räkningar, plus de nya, betalas av. Ett helt ologiskt och ohållbart system. 

Jag har haft hopp, så som min mamma lärt mig. Hopp om att detta inte kan få fortsätta. Vi lever i Sverige, det är år 2015. Det kan inte vara okej att behandla människor såhär. Sedan har jag blivit arg, sedan har jag gråtit, sedan har jag blivit arg igen. Att omgivningen inte ser och förstår. Det kan vara vem som helst som hamnar i en sådan situation. Man vet aldrig vem, för det saknar logik. Om sjukdomar hade haft logik skulle min fantastiska mamma ha varit frisk nu. Hon skulle glatt ha stigit upp på morgonen och gått till jobbet. Fått vara delaktig! 

Men man ska ta dessa sjuka, man ska bryta ned dem bit för bit tills de tynat bort. För om man inte ser dem och inte hör dem, ja då finns de ju inte. Och då, då lever vi i ett friskt och sunt Sverige. Eller?

Här kan du läsa en längre intervju med Josefin och hennes mamma. 

 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.

00:00 / 00:00