Debatt. .

2013-10-25 16:00
Svenska Greenpeaceaktivister demonstrerar utanför ryska ambassaden i Stockholm. BILD: Christian Åslund/Greenpeace
Svenska Greenpeaceaktivister demonstrerar utanför ryska ambassaden i Stockholm. BILD: Christian Åslund/Greenpeace

Min bror Dima

De 30 aktivister som gripits i Murmansk är inte pirater. De är aktivister, oliktänkande, journalister och förespråkare för ett skydd av vår natur för kommande generationer, skriver Larisa Litvinov, syster till en av dem som frihetsberövats.

Min bror Dima är en av de 30 som sitter häktade efter en fredlig protest i ryska Arktis. När jag först hörde talas om att de frihetsberövats tänkte jag att det nog var Ryssland som ville flexa sina muskler och skicka ett varnande budskap till Greenpeace. Men snart blev det allt tydligare att det inte bara var ett budskap, utan något mer olycksbådande, som snarare påminde om den illegala internering av aktivister som brukade förekomma i Sovjetryssland.

Även om Dima är den första familjemedlemmen i min generation som fängslats av Ryssland för sin övertygelse, är han definitivt inte den första i vår släkt. Min far, Dimas styvfar, Pavel Litvinov och många av hans nära vänner och familjemedlemmar var sovjetiska dissidenter på 60- och 70-talet då de protesterade mot Sovjetregimen. Min far fängslades 1968 på grund av sin protest mot invasionen av Tjeckoslovakien. Han förvisades till Sibirien, där han bodde med min mor och Dima, och där jag sedan föddes. Vi återvände till Moskva 1973. Som min far, Pavel, redan sagt – har inte Dima redan suttit sin tid? 1974 förvisades vi från Sovjetunionen, och min familj bosatte sig utanför New York.

Jag skulle kunna gräva mer i familjens historia, men nu skriver jag för Dimas skull, min bror som sitter fängslad i Murmansk för att han protesterade mot oljeborrning i Arktis, och som har kämpat i nästan två och ett halvt decennium för att skydda vår planet och dess invånare. Dimas aktivism är en produkt av hans uppväxt och natur. Aktivism och att kämpa för vad som är rätt finns i hans DNA.

Dima började arbeta för Greenpeace 28 år gammal, som värvare i Boston år 1990, där han, hans fru Anitta och deras 3-årige son bodde. Det dröjde dock inte länge innan Greenpeace insåg Dimas potential, inklusive hans intelligens, karisma, och vältalighet (dvs hans förmåga att pladdra). Dessa talanger, tillsammans med hans kunskaper i ryska, var naturligtvis något som behövdes i det nya Ryssland som öppnade upp mot resten av världen. Därför flyttade han och hans familj till Moskva där Dima blev mediachef för Greenpeace Internationals kontor. Sedan dess har han arbetat outtröttligt med olika miljöfrågor runt om i världen, men med särskilt fokus på Ryssland, för att städa upp planeten samt utbilda och inspirera andra att följa honom.

En händelse som alltid kommer att stå ut är sommaren 2010 när vår mamma var skrämmande nära döden. Jag ringde Dima på hans mobiltelefon vid en tidpunkt då han arbetade på en aktion någonstans i Frankrike. Jag berättade om situationen och bad honom att komma hem så fort som möjligt. Han sa, ”så, du vill att jag ska lämna den här brandbilen som jag sitter i vid sidan av vägen, och fundera ut något sätt att komma till flygplatsen Charles de Gaulle och ta första bästa plan till Los Angeles?” Mitt svar var ja. Hans svar var: ”Ok” och han var där inom 48 timmar.

Anledningen till att jag berättar den här historien är att aktivism handlar om ”att agera” och agera för något viktigt och meningsfullt. Oavsett om det är borrning i Arktis, någon annan viktig miljöfråga, eller hans familj, så kan man räkna med att Dima gör exakt vad som behöver göras utan att klaga, utan dumdristighet, och utan en tanke på sina egna behov eller sin egen säkerhet. När han är kallad till handling, är Dima orubblig.

Jag vet att Dima inte är ensam om att verkligen bry sig, eller känna att det är hans plikt att hjälpa till att rädda miljön från oss själva. Jag känner igen de 30 fängslade i Arktis som den typ av människor vi alla önskade vi vore modiga nog att vara. De som riskerar sina liv och gör stora uppoffringar för att göra skillnad i denna värld, leverera budskap som måste höras, och arbetar hårt för att få till en förändring.

Dima och de andra 29 är inte pirater. De är aktivister, oliktänkande, journalister och förespråkare för ett skydd av vår natur för kommande generationer. Hjälp mig i kampanjen för att frige dessa tappra själar från orätt fängsling. Tack.

Larisa Litvinov, Ph.D.

Fotnot: I veckan meddelades att brottsrubriceringen för de fängslade aktivisterna och journalisterna ändrats från sjöröveri till huliganism och att de kommer att hållas kvar i häktet åtminstone till 24 november.

Det här är en nedkortad version av en text som redan publicerats på Greenpeace hemsida. Där kan du även skriva på en namn-insamling för att fria aktivisterna.