Debatt: Måste vi hålla djur i fångenskap för att tillgodogöra våra behov?

För en tid sedan bevittnade jag ett övergrepp och en efterföljande stöld utan att ingripa. Jag stod och såg på, helt lugnt, som om det var den naturligaste saken i världen. Nu några år senare har jag funderat över mitt agerande och lägger fram mina förslag på vad det kunde bero på:

1. Övergreppet och stölden stred inte mot svensk lag.

2. Jag tillät en distans mellan mig och den utsatta individen.

3. Ingen i min närhet ifrågasatte det som skedde.

4. Det drabbade inte någon av min art.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Jag funderade vidare på hur vi människor kan tycka att det är okej att utsätta andra arter för sådant som vi själva inte skulle vilja bli utsatta för och erinrar mig samtidigt rasismen och sexismen. Tänker på mitt eget ställningstagande, varför jag numera inte vill bidra till att någon varelse exploateras mot sin vilja och kommer fram till att det beror på att jag själv inte skulle vilja bli drabbad av någonting liknande. Jag tänker att det kunde ha varit jag. I min tanke byter jag plats med den drabbade. Somliga kallar det för empati, men hade jag då inte empati tidigare?

Jag tror inte att det är där vi människor brister. Förmågan till empati finns hos de flesta av oss, men ibland blir den hindrad. Vi har en tendens att värdera nyttan i allt, för oss själva, eller för andra och jag tror att det begränsar oss. Jag ser talgoxen utanför köksfönstret och tänker att den inte behöver finnas till för någon annan, fullt medveten om att den ingår i ett ekosystem. Det är tillräckligt och lika viktigt att den får finnas till för sig själv och så har jag nog alltid tyckt, men någonting hade fått mig att tänka annorlunda. Jag började ifrågasätta det jag kände till och formulerade nya frågor, bland annat denna: Är det en del av ett ekosystem att en toppredator håller levande varelser fängslade? Jag lämnar den frågan obesvarad.

Även om vi blev serverade näringsrik föda och slapp fysiskt lidande så är det sannolikt ingen av oss som skulle vilja födas och leva hela våra liv i fångenskap och jag tror inte att det beror på att vi redan känner till någonting annat. Vi skulle inte vilja finnas till bara för att vara användbar för någon annan, oavsett om vi var medvetna om det eller inte. Om en fågel föds med vingar för att i hela sitt liv sitta i en bur går någonting viktigt förlorat, även om vi inte kan beskriva vad det är.

Naturen är naturligt grym, den enes bröd... kanske du tänker. En predator dödar och äter sina bytesdjur. Vi har varit där. Överlevnad, kampen för föda. Jag vet, men vår art har utvecklats. Jag frågar mig själv, måste vi idag hålla djur i fångenskap för att tillgodogöra våra behov? Jag vet att du också vet. Vi vet alla. Bara ett litet antal av vår art är kvar i stadiet som naturliga toppredatorer och jag tror inte att de begår övergrepp på sina bytesdjur. Varför gör vi då det vi gör? 

Jag tror att det beror på att vi saknar förmågan att ta till oss kunskap. Kunskapen om andra varelser, om oss själva, om vad vi gör mot andra och varför vi gör som vi gör. Jag tror att vi varje dag måste syna vårt handlande mot andra, oavsett art, och avgöra om vi själva skulle vilja byta plats med den individen och inte bara agera på ett sätt för att det har gjorts tidigare, av oss själva eller av andra.

Jag utgår från mig själv i min uppfattning av världen och försöker göra så i mitt avslutande resonemang. Jag skalar bort allt som är dagliga behov och ser vad som blir kvar. Vad är viktigt i mitt liv? Vad vill jag inte förlora? När är det inte bra? Jag besvarar frågorna i mitt huvud och håller kvar svaren där en stund. Därefter tänker jag tillbaka på övergreppet och ser om svaren går att tillämpa för den händelsen. Vad var viktigt för den individen? Gick någonting förlorat? Vad var inte bra?

Frihet, rätten till sitt eget liv och att få finnas till för sin egen skull. För den individen var allt det förlorat redan vid födseln, för att den hade oturen att födas som just den arten.

Jag tittar ut genom köksfönstret igen och ser att en blåmes har landat bredvid talgoxen i busken. Jag inbillar mig att de säger någonting till varandra och undrar vad. Eller vill jag inte veta?

För dig som inte redan räknat ut vad jag bevittnade så avslutar jag med det. Det var en insemination av en ko, bortförandet av kalven och stölden av deras mjölk.