Debatt. .

2014-10-03 14:22
”En europeisk utblick visar att ideella välfärdsverksamheter ofta är mycket mer än bara ett komplement – i många länder är sektorn idag den dominerande leverantören av välfärdstjänster”, skriver dagens debattörer. Bild: Fredrik Sandberg/TT
”En europeisk utblick visar att ideella välfärdsverksamheter ofta är mycket mer än bara ett komplement – i många länder är sektorn idag den dominerande leverantören av välfärdstjänster”, skriver dagens debattörer.

"Mångfald i välfärden är möjlig utan vinstintresse"

Erfarenheter från andra länder i Europa visar att mångfald inom välfärden är möjlig även utan vinstintresse. Att arbeta fram förslag till reglering som ger fortsatta möjligheter för olika aktörer att driva verksamhet inom skola, vård och omsorg bör vara en prioritet för den kommande S-MP-regeringen, skriver Annika Hjelm, Karl Palmås och Frida Johnsson från tankesmedjan Cogito.

I Europa under 1900-talet kom vård, skola och omsorg att bli något som främst drevs av det offentliga – det vill säga staten, regioner och kommuner. Det fanns även välgörenhetsorganisationer som drev en mindre del kompletterande verksamheter. Från 1990-talet och framåt genomförde de flesta länder förändringar som innebar inträde av privata aktörer och marknadsmodeller. Offentlig verksamhet avreglerades och i många länder lades allt mer av välfärden ut på entreprenad till privata aktörer, både vinstdrivande och icke-vinstdrivande.

Bakgrunden till dessa förändringar är olika beroende på vilket land man tittar på. Stora budgetunderskott, i synnerhet efter de ekonomiska kriserna, har varit en bidragande orsak. Andra skäl till utvecklingen har varit låg produktivitetsutveckling inom välfärdstjänster jämfört med andra sektorer, en högre andel äldre samt allt högre krav på välfärden från medborgare. Det har också funnits rent ideologiska skäl till avreglering och privatisering i välfärden – övertygelser om att privatisering leder till ökad kvalitet och effektivitet.

Hur gröna partier i Europa ska ställa sig till denna utveckling är inte självklart. Den gröna tankesmedjan Cogito har tillsammans med tankesmedjor i Ungern, Spanien och Belgien kartlagt hur de gröna partierna i Europa ser på privatisering av välfärden för att se om en generell grön politisk linje kan skönjas i dessa frågor. Idag publicerar vi resultaten i rapporten Gröna partiers syn på privatisering i välfärden – en studie av 14 europeiska länder. Vi tror att det finns mycket att lära av debatten i Europa för en framtida utveckling av den svenska välfärdspolitiken. Nedan presenterar vi de viktigaste slutsatserna.

1. Självbestämmande, mångfald och frihet att välja framstår som viktiga principer i en grön välfärdspolitik. De gröna i Tyskland värnar till exempel den tyska grundlagen som ger en friskola rätt att etablera sig i en kommun om den tjänar ett särskilt pedagogiskt syfte eller om initiativet kommer från föräldrar eller vårdnadshavare. På samma sätt är det viktigt för de gröna att exempelvis äldre har rätt att påverka sin vård, genom att få ersättning för att bli vårdad i hemmet av anhöriga eller möjlighet att välja ett särskilt vårdboende. Här talar man lika mycket om frihet att välja mellan olika aktörer som inflytande och medbestämmande i den vård eller skola man har valt.

2. Decentralisering och demokratisk öppenhet lyfts fram av många partier som centrala delar i en grön välfärdspolitik. Beslut måste fattas nära människor, och innebära goda möjligheter till verkligt inflytande av elever, föräldrar, patienter och personal. Exempelvis har de gröna partierna i Ungern och Rumänien en mycket negativ syn på de hårt centralstyrda offentliga aktörer som finns idag. De förordar privata alternativ i välfärden för att garantera mångfalden och inflytande av medborgare och personal. I England är det gröna partiet kritiskt till de senaste friskolereformerna, då de menar att öppenheten och den demokratiska insynen har påverkats negativt, och vill att friskolorna ska inordnas i den offentliga skolan.

3. Hos så gott som samtliga gröna partier framträder en kritisk inställning till privatisering med stora vinstdrivande företag. Hur kritiken tar sig uttryck beror dock på omständigheterna och välfärdssystemen i varje enskilt land. I länder såsom Spanien, Portugal och Polen har de gröna partierna tagit tydlig ställning mot all privatisering i välfärden och aktivt deltagit i demonstrationer och upprop mot en våg av privatiseringar av offentliga sjukhus och skolor. I andra länder såsom England och Tyskland har de gröna partierna aktivt stöttat en utveckling av offentligt drivna eller ideellt drivna sjukhus och skolor.

4. De gröna partierna i Europa utrycker ett starkt stöd för en väl utbyggd, solidariskt finansierad offentlig välfärd. Jämlikhet och rättvisa – såsom likvärdig skolgång och vård som är tillgänglig för alla – eftersträvas hos samtliga gröna partier. Att lösa framtidens finansiering av välfärden kommer vara av största betydelse för att kunna upprätthålla denna vision om en jämlik välfärd för alla. I ett Europa med en allt ökande ojämlikhet förespråkar exempelvis de tyska gröna en breddad finansiering där inte bara inkomst från arbete utan även inkomster från kapital, räntor och vinster måste bidra till den gemensamma finansieringen av välfärden.  

Så gott som samtliga gröna partier i Europa uppvisar en kritisk inställning till storskalig privatisering av välfärdstjänster. Detta betyder inte att gröna partier i Europa vurmar för en stor stat med monopol på välfärdsverksamheter. Den gröna vill ha en väl utbyggd, gemensamt finanserad välfärd som är tillgänglig för alla, men också en mångfald av utförare och inriktningar med goda möjligheter till inflytande, delaktighet och möjlighet att välja.

Det svenska Miljöpartiets krav på att vinster ska återinvesteras i välfärden ligger väl i linje med synen hos andra europeiska gröna partier. Att Miljöpartiets ställning i frågan har uppfattats som radikal i Sverige handlar snarare om det politiska klimatet. Sverige är ett av de länder i världen där avregleringar, privatiseringar och valfrihetsreformer gått snabbast under de senaste decennierna. I exempelvis England lutar sig det konservativa partiet Tories mot vinstbegränsade former i välfärden. De har öppnat upp för tusentals sociala entreprenörer att etablera sig i välfärden, och dessa verksamheter drivs i allmänhet genom den brittiska motsvarigheten till den svenska SVB-formen, en aktiebolagsform med särskild vinstutdelningsbegränsning

Erfarenheter från andra länder i Europa visar att mångfald inom välfärden är möjlig även utan vinstintresse. Regeringsdepartementet i Storbritannien har satt upp som mål att en miljon personer ska arbeta i personalägda välfärdsföretag med begränsad vinstutdelning 2015. I Tyskland drivs fler sjukhus av icke-vinstdrivande organisationer än av offentliga eller vinstdrivande aktörer och över hälften av vårdplatserna i äldreomsorgen är i ideell regi. En europeisk utblick visar att ideella välfärdsverksamheter ofta är mycket mer än bara ett komplement – i många länder är sektorn idag den dominerande leverantören av välfärdstjänster.

Den kommande S-MP-regeringen borde ge Ägarprövningsutredningen i uppdrag att ta fram förslag till reglering som ger fortsatta möjligheter för olika aktörer att driva verksamhet inom skola, vård och omsorg. Även regelverk såsom upphandlingslagstiftning och investeringsfonder behöver utvecklas för att skapa bättre möjligheter för idéburen verksamhet. Den reglering som tas fram bör också säkerställa att skattemedel som betalas ut till sådana aktörer används till den verksamhet de är avsedda för. Det finns all anledning att ta intryck och lära av hur andra länder har löst detta. Då en majoritet även bland de borgerliga väljarna anser att vinster i privat skattefinansierad välfärd ska återinvesteras i verksamheten, borde regleringar av detta slag kunna få stöd av fler partier i riksdagen.

I idéburna, icke-vinstdrivande verksamheter, finns skaparkraft och idéer som sällan ryms inom vinstmaximerande storföretag eller centralstyrda offentliga verksamheter. Dessa aktörer har idag liten chans att ta sig fram på den svenska välfärdsmarknaden.

Miljöpartiets viktigaste gärning inom välfärdspolitiken framöver bör vara att tydligt driva denna tredje väg, bortom en nyliberal välfärdsmarknad och centralstyrda offentliga monopol.

Annika Hjelm, ordförande i den gröna tankesmedjan Cogito

Karl Palmås, styrelseledamot i den gröna tankesmedjan Cogito

Frida Johnsson, huvudförfattare till rapporten Gröna partiers syn på privatisering i välfärden – en studie av 14 europeiska länder