Debatt. .

2017-11-06 04:19
”Alla vi som tar vid när samhället vänder ryggen mot flyktingarna känner inte längre igen oss i Sverige” Bild: Anders Wiklund/TT
”Alla vi som tar vid när samhället vänder ryggen mot flyktingarna känner inte längre igen oss i Sverige”

Lyssna på våra öppna och civilt olydiga hjärtan, Löfven

”All kraft de, och vi, lagt ner på språkstudier, förståelse för det svenska samhället, är plötsligt värt ... ingenting.”

Valåret har rullat igång.

Alla arbetar hårt på att få tillbaka de röster de förlorat till SD.

Hur många röster får man för en ensamkommandes självmord?

För en utvisad ungdom som sprängs till döds på en marknad i Afghanistan?

Hur många liv kostar ett partis moral?” (Sam Carlquist)

Frågan är om Stefan Löven verkligen räknar rätt när han med den nya strikta flyktingpolitiken friar till socialdemokratiska väljare som gått över till SD. Hur många röster finns det inte i den nya folkrörelse som består av medlemmar i ”Vi står inte ut”, gode män, volontärer, lärare, sjukvårdspersonal, poliser, socialarbetare ...

Alla vi som på olika sätt låtit våra vägar korsas av de flyktingar som nu hotas av utvisning. Det är inte en alltför vild gissning att det är många socialdemokratiska väljare som nu kommer välja ett annat parti.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Stefan Löven kunde göra på ett helt annat sätt än att vända kappan efter vinden. Det behövs nu. Vi har byggt det här samhället inspirerade av etiska, humanistiska principer. Stå upp för dessa värden! Här finns nu människor som har satsat två år av sina liv, sedan november 2015, på att lära sig vårt språk lära känna vårt samhälle. Som vill vara med att skapa det framtida Sverige som gav dem en chans.

Just nu finns minst 12 000 gömda flyktingar i Sverige. Om utvisningarna fortsätter mångdubblas de gömda. En bedömning: 70 000. Kring varje gömd finns minst 10 civilt olydiga svenskar. Alla tio har vänner och arbetskamrater och släktingar. Räkna. De kommer inte rösta på S om flyktingpolitiken fortsätter som nu.

Alla vi som tar vid när samhället vänder ryggen mot flyktingarna känner inte längre igen oss i Sverige. Kittet i vår gemenskap, den samhälleliga tilliten, är ömtålig. Den nya hårda politiken löser upp det som håller ihop vårt samhälle.

Här kommer nu en rapport från ett annat samhälle än det som Stefan Löven håller på att skapa: För två år sedan fanns det plötsligt 98 främmande människor som gick fram och åter på huvudvägen in till vår centralort Burgsvik (380 invånare) på södra Gotland. Utan att regionen, Migrationsverket, polis eller Länsstyrelsen hade informerat oss överhuvudtaget. På ett par dagar hade välkomstfest ordnats. Kläder, cyklar, leksaker, spel, tv-apparater skänktes. Undervisning i svenska startade med frivilliglärare. Flyktingarna blev snart en del av vårt liv här.

I det nedläggningshotade biblioteket bedrivs svenskundervisning dagar och kvällar av frivilliga utan annan ersättning än nödvändigheten. Fem grupper i veckan. Nu på andra året.

Varje flykting behöver massor av hjälp för att förstå sina rättigheter och skyldigheter. Hitta sin väg till försörjning och förståelse för det samhälle som finns här. Vi läser Trafikverkets bestämmelser, Skatteverkets, Migrationsverkets för att kunna förmedla vidare.

De hamnade hos oss utan förvarning. Utan att egentligen bli ombedda men av nödvändighet tog vi vårt ansvar. Vi har gjort så gott vi har kunnat. Vi har ägnat oceaner av tid. Nu har vi relationer, de är våra grannar. Storsudret är något annat än det var för två år sedan. Vi är berikade. Vi har lärt oss om vårt eget samhälle och vi har lärt oss om Afghanistan, Kuwait, Syrien. Vi vet en del om islam numera.

Många av de som sökte asyl är nu bofasta och har jobb. De talar svenska. Vi kan prata på riktigt numera. De kan berätta om varför de kom. Vi har historia ihop. Vi är vänner. Vi växlar tjänster och gentjänster. Barnen går i skolan och på dagis.

Så kommer utvisningsbeskeden. En och två gånger. Vi överklagar. Så här kan det inte få vara. Det här kan vi inte gå med på. Det nya liv flyktingarna skapat här, deras enorma satsning på en framtid undan krig och förföljelse, skall inte tas ifrån dem. Att all kraft de, och vi, lagt ner på språkstudier, förståelse för det svenska samhället, plötsligt är värt ... ingenting.

Vi har berättat hur bra det är att betala skatt, vi har berättat om våra trafikregler, om allemansrätten, om demokratin i vårt land, om jämlikheten. Vi har berättat om Gotlands historia lika väl som hur man köper biljetter på Destination Gotland. Vi tittar hur de odlar. Vi tar efter. Vi fixar körkortsboken på arabiska.

Vi kan inte se på när våra vänner skickas iväg dit där deras liv riskeras för att en domstol, ett migrationsverk, en regering håller sig med ett regelverk som motverkar medmänsklighet.

Vi behöver deras initiativkraft, deras glädje inför att vara suderbor och att skapa nya verksamheter.

Vi har uppvaktat riksdagsmän. Vi har skrivit till Stefan Löven. Vi kommer inte att ge upp.

Lotta Lagercrantz 
Konstnär