Sveriges funktionshinderspolitik har historiskt sett haft samma mörka drag som i andra länder. Även i Sverige har människor med funktionsnedsättningar gömts undan, särbehandlats, diskriminerats och fråntagits sina mänskliga rättigheter. Men i takt med samhällets modernisering har också synen på funktionsnedsättningar ändrats och perspektivet mänskliga rättigheter har fått ökat genomslag.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Ett tag var Sverige till och med ett föregångsland i meningen att många andra länder studerade våra reformer och tog lärdom av svenska lösningar. Grundtanken om självbestämmande och oberoende för alla var kanske inte unik men fortfarande ovanlig i slutet av 80- och början av 90-talet.

Den positionen har vi inte längre. Dels beror det på att perspektivet på funktionshinderspolitik förskjutits internationellt. Det främsta skälet till det är konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, funktionsrättskonventionen som antogs av FN 2006. Och dels beror det på att rättigheter som vunnits efter lång kamp nu ifrågasätts alltmer öppet.

Ett exempel är den pågående diskussionen när det gäller Lagen om stöd och service, LSS. När lagen antogs 1994 var det den enskilt största frihetsreform som personer med funktionsnedsättningar upplevt. Idén om personlig assistans bröt med gamla tiders institutionstänkande och gav frihet åt tusentals som nu kunde bestämma över sina egna liv i en utsträckning som tidigare varit omöjlig.

Och nu är hela LSS-reformen utsatt för krypskytte av politiskt ansvariga. Förekomsten av kriminalitet och missbruk tas som intäkt för att ifrågasätta reformen som sådan. I direktiven till LSS-utredningen sägs att eventuella förbättringar av insatser enligt LSS ska betalas med nedskärningar av personlig assistans.

Det är i detta läge som Handikappförbunden bytt namn till Funktionsrätt Sverige. Funktionsrätt är rätten att fungera i samhället på lika villkor och handlar om att alla fullt ut ska kunna ta del av sina mänskliga rättigheter.

Det borde vara självklart för alla att kunna röra sig fritt i samhället, träffa vänner när man vill, gå på toaletten när det passar och besöka kultur och idrottsevenemang om andan faller på. Men i dag är den rätten kraftigt beskuren för många personer med funktionsnedsättning.

Så här i semestertider kan det vara värt att påminna om att mängder av människor inte kan utnyttja sommaren till att åka på utflykter eller ens vistas utomhus på grund av utebliven assistans eller stöd. Många anhöriga får dra ett tungt lass för att få vardagen att fungera när antalet beviljade timmar minskats eller Försäkringskassan helt dragit in rätten till personlig assistans.

Sverige har också fått skarp kritik av FN bland annat för att inte fullt ut tillämpa Funktionsrättskonventionen och för att inte ha införlivat den i svensk lag. Resultatet är att många människors rättigheter åsidosätts.

Om Sverige ska kunna göra anspråk på att alla människors funktionsrätt är tillvaratagen måste det till förändring. De stora bristerna finns på områden som utbildning, hälsa och arbetsmarknad. Personer med funktionsnedsättning har i dag inte samma möjlighet till utbildning och god vård. Fler personer med funktionsnedsättning är arbetslösa och lever i fattigdom än i den övriga befolkningen.

Tidigare var funktionsrättspolitiken ett område som i stor utsträckning byggde på välgörenhet och där många blev beroende av andras välvilja. Det samhället vill vi aldrig tillbaka till. Vi kräver helt enkelt alla människors lika rätt. Det är det som är innebörden i begreppet funktionsrätt.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.