Debatt: Låt sociala rättigheter gå före företagsintressen i EU

Vårt Europa dras isär. Klyftorna ökar både mellan människor och mellan länder. Det är till stor del EU:s egen ekonomiska politik som är orsaken. Därför har EU nu börjat prata om en social pelare som nu ska antas på Göteborgsmötet. Men det är ett väldigt fluffigt förslag. EU behöver betydligt mer långtgående förändringar om klyftorna ska minska.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

EU:s institutioner försöker efter år av kris måla den ekonomiska och sociala situationen i gladare färger. Men sanningen är en annan. Den ekonomiska krisen och eurokrisen har tvingat flera EU-länder in i en obotlig skuldfälla. Alla euroländer har tvingats bedriva en destruktiv åtstramningspolitik med ökad ojämlikhet som följd.

Krisländer som Grekland, Spanien och Irland har tvingats privatisera, avreglera och rusta ner välfärden. I frånvaro av fungerande barn- och äldreomsorg ökar återigen kvinnors obetalda omsorgsarbete. 

Ungdomsarbetslösheten fortsätter att ligga på skyhöga nivåer i flera länder och försämrade förhållanden på arbetsmarknaden sprider sig. EU har heller inte lyckats organisera ett värdigt flyktingmottagande utan har i stället valt att slå igen dörrarna för människor på flykt. Det är under all kritik av världens rikaste kontinent.

Det är i ett sådant klimat som extremhögern växer. Den söker inte verkliga orsaker utan ställer människor mot varandra och attackerar både flyktingars, kvinnors och hbtq-personers rättigheter.

Det är naturligtvis välkommet att EU i detta dystra läge säger sig vilja fylla samarbetet med ett mer progressivt innehåll. Olika EU-ledare talar för välfärden och den sociala tryggheten för människor. Förslaget om den sociala pelaren har flera bra viljeinriktningar. Det betonar fackföreningars roll, kollektivavtal, aktiv arbetsmarknadspolitik, jämställdhet, ickediskriminering och rätten till utbildning och hälso- och sjukvård.

Men alla dessa målsättningar i den sociala pelaren står i motsats till de betydligt hårdare skrivningarna kring marknadens frihet i EU:s fördrag. Varje gång sociala rättig­heter ställs mot den inre marknaden kommer de sociala rättigheterna få stryka på foten. EU:s fördrag väger alltså mycket tyngre än den fluffiga sociala pelaren, som inte ändrar den grundläggande obalans som lagts fast i EU:s fördrag. Spelplanen lutar fortfarande lika kraftigt som förut. Storföretag och banker har fortsatt nerförsbacke, medan vi som vill skydda arbetsrätten, miljön och bygga välfärd får stå och stampa i uppförsbacken.

Andra förslag finns också i ­debatten. Den av EU-eliten så omhuldade franske presidenten ­Macron drömmer till exempel om att förstärka centralstyrningen och de marknadsliberala dogmerna, toppat med inrättandet av en EU-militär och alltmer stängda gränser.

Vänsterns svar är raka motsatsen. Vi kräver ökad demokratisering och mindre centralstyrning. Men EU skulle kunna ta några avgörande ­beslut för att skapa större balans. Allra viktigast är att ett socialt protokoll läggs till EU:s fördrag. Det skulle innebära att arbetstagares och sociala rättigheter sattes på samma nivå som den inre marknadens principer. Den sociala pelare som nu ska antas i Göteborg kan faktiskt inte förverkligas utan ett socialt protokoll.

Det betyder inte att Vänsterpartiet vill se mer EU-lagstiftning eller detaljstyrning av vår social-, jämställdhets- eller arbetsmarknadspolitik. Men vi vill slå fast att fackliga och sociala rättigheter, liksom miljö, folkhälsa och konsumenträttigheter måste gå före storföretagens vinstintressen. Tillsammans med fackliga och folkliga rörelser står vänsterpartier från olika EU-länder bakom dessa krav. Men eftersom den politiska, sociala, och ekonomiska situationen är olika i varje land, så varierar strategierna som utformas. 

Enighet råder dock kring några grundläggande saker. Vi måste bryta med EU:s och eurozonens ohållbara åtstramningspolitik. I stället krävs gröna investeringar som skapar nya jobb och bygger ut välfärden. Länder som vill lämna euron måste kunna göra det på ett organiserat sätt, utan repressalier från Bryssel.

Från Vänsterpartiets sida vill vi se att Sveriges undantag från euron skrivs in i fördraget så att EU-eliten inte kan tvinga med oss i den feltänkta valutan. Demokratisering, feminism och kraven på en human flyktingpolitik är andra centrala delar av Vänsterns europeiska samarbete. 

Vi kommer inte nöja oss med en social pelare som, varje gång det blir skarpt läge, kommer övertrumfas av krav på marknadens frihet och eurozonens bindande krav.