Debatt. .

2017-09-13 04:00
  • Dokumentären ”Dead donkeys fear no hyenas” skildrar allvarliga övergrepp mot urfolket Anuak i Etiopien. I filmen kopplas ett svenskt företag till övergreppen.  Bild: WG Film
    Dokumentären ”Dead donkeys fear no hyenas” skildrar allvarliga övergrepp mot urfolket Anuak i Etiopien. I filmen kopplas ett svenskt företag till övergreppen.
  • Anna Lindenfors och Alice Blondel
    Anna Lindenfors och Alice Blondel

Lagstifta om företags ansvar för mänskliga rättigheter

Att företag brister i vilja eller kunskap om sitt ansvar för mänskliga rättigheter är inte ovanligt.

"När jag såg alla bulldozrar blev jag förkrossad. Hur kunde de ödelägga min mark, utan mitt medgivande?”

Mannen som ställer frågan heter Okwori, och är en av dem som intervjuas i dokumentären ”Dead donkeys fear no hyenas”, som nyligen visats i SVT och som fortfarande går att se på nätet.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Okwori tillhör urfolket Anuak och kommer från Gambella-regionen i västra Etiopien. Etiopiska staten upplät mark tillhörande Okwori och andra bybor åt företaget Saudi Star. För att ge plats åt företagets risfarm, tvingades människorna i området bort. Filmen vittnar om våld och övergrepp i den konflikt som följde. Människorättsförsvarare hotas, fängslas eller tvingas fly.

Enligt FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter har företag ett ansvar för att ta reda på vilken påverkan på mänskliga rättigheter deras affärsverksamhet har. De ska agera för att motverka denna påverkan och säkerställa gottgörelse för människor vars rättigheter kränks. Urfolk har särskilda rättigheter enligt folkrätten och deras medbestämmande ska säkras för projekt på deras mark.

Ändå är Okworis vittnesmål långt ifrån sällsynt. Trots uppenbara risker för människorättskränkningar beslagtar stater världen över stora landområden för att bereda plats åt industrier, gruvor eller jordbruksanläggningar – så kallad landgrabbing. Övergreppen möjliggörs av att varken värdstaten, företagen eller staten där företaget är baserat tar ansvar för att säkerställa att de mänskliga rättigheterna respekteras.

Vid sidan av Saudi Star förekommer ett annat företag i filmen, svenska Midroc Europe. Bolaget byggde arbetsanläggningen till den risfarm som står i dokumentärens centrum.

När bolagets vd Roger Wikström i våras i tidningen Omvärlden fick frågan om Midroc inte hade ett ansvar att ta reda på att marken de brukade hade förvärvats på ett etiskt sätt, svarade han: ”Jo, det tycker jag absolut, men ansvaret bör begränsa sig till den etiopiska staten. De ägde marken.”

Uttalandet pekar på en bristande kunskap om vilket ansvar ett företag har för att respektera mänskliga rättigheter. Midroc kan inte lägga det ansvaret på någon annan. Enligt FN:s principer ska företag göra en konsekvensanalys för att säkerställa att deras affärsverksamhet inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är oklart om Midroc gjort en analys eller inte. Men att människor tvångsförflyttats i Etiopien, ett land där omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter pågått länge, är väl känt och hade fångats upp i en sådan analys. Människorättsorganisationen Human Rights Watch uppskattar att tiotusentals människor tvingats från sina hem enbart i Gambella.

Att företag brister i vilja eller kunskap om sitt ansvar för mänskliga rättigheter är inte ovanligt. Därför är det positivt att regeringen nyligen gett Statskontoret i uppdrag att se över Sveriges efterlevnad av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Denna utredning är ett viktigt steg som förhoppningsvis leder till lagstiftning, som tydliggör ansvar och stärker skyddet för de mänskliga rättigheterna. Länder som Frankrike och USA har redan antagit tvingande lagstiftning på området och vi hoppas att svenska regeringen och lagstiftarna drar samma slutsatser.

Alice Blondel är kanslichef på Swedwatch.

Anna Lindenfors är generalsekreterare för Amnesty International, svenska sektionen