Debatt: Kvinnorna nyckeln till hållbar fred i Syrien

Sverige bör fortsätta sitt engagemang för mänskliga rättigheter och se kriget i Syrien som nästa utmaning för den modiga feministiska utrikespolitiken, skriver Jennifer Unelius.

Söndagen den 15 mars markerade årsdagen för kriget i Syrien som nu går in på sitt femte år. Kriget berör oss alla med över 200 000 slocknade liv, 11 miljoner människor på flykt, IS-terror och en region på bristningsgränsen.

Den humanitära situationen är den värsta sedan andra världskriget. Staffan de Mistura, FN:s särskilda sändebud för krisen i Syrien, besökte nyligen Sverige och vädjade då till omvärlden att visa sitt stöd för den syriska befolkningen. De humanitära insatser som trots allt görs på plats har starkt begränsade möjligheter att påverka. Snarare har humanitära organisationer blivit medvetna måltavlor. Flera aktörer, däribland Rädda barnen och Kvinna till kvinna, uppger att krigets spelregler har ändrats i och med Syrien – att vit flagg inte längre gäller. 

Det är nu hög tid att det internationella samfundet stödjer en fredsprocess underifrån och står upp för kvinnor och ungas delaktighet i processen. Sverige borde fortsätta med sin modiga utrikespolitik, bland annat genom att erbjuda sig att stå som värd för en fredskonferens. 

När en fredsprocess väl kommer igång måste alla parter representeras för att kunna ge bästa möjliga förutsättningar för en hållbar fred. Det innebär även att kvinnor – men också unga, det vill säga dem som i framtiden kommer bära med sig sviterna av kriget – måste vara med från start. Just kvinnlig representation i fredsprocesser är något som forskningen och det internationella samfundet är överens om ger en längre fredsperiod samtidigt som risken att konflikten blossar upp igen efter något år minskar. 

Under de Misturas Sverigebesök deltog han även i ett seminarium hos Folk och Försvar och underströk då betydelsen av IS utbredning och dess säkerhetspolitiska konsekvenser. Liksom debatten de senaste veckorna har belyst måste Sverige arbeta med förebyggande insatser för att hindra människor att gå med i IS. 

En ytterligare utdragen konflikt skulle utöka IS inflytande i världen och detta om något borde, enligt de Mistura, kunna få världens länder att sätta sig ned kring förhandlingsbordet och framförallt få Ryssland, Iran och USA att närma sig varandra. 

Innan en politisk lösning finns på plats driver FN ”Aleppo-initiativet” vilket går ut på att få till stånd en ”freeze fire”, en omskriven vapenvila tänkt att i alla fall tillfälligt minska våldet i vissa områden. Det är en bra början och en tydlig signal från FN att det internationella samfundet inte gett upp. Men samtidigt är det viktigt att nu stödja de aktörer som finns inne i Syrien och som vill se ett slut på kriget. För i slutändan är det syrierna själva som måste äga freden i landet.

Sverige bör fortsätta sitt engagemang för mänskliga rättigheter och se kriget i Syrien som nästa utmaning för den modiga feministiska utrikespolitiken.