Krigsmotstånd central del av queer kamp

Cattis Laska från föreningen Ofog svarar på kritiken mot att de demonstrerat mot försvarsmakten under Pridefestivalen och i Prideparaden.

På årets Stockholm Pride deltog Försvarsmakten med tält i Pride park och med ett block i Prideparaden. Deras slogan var ”Öppenhet – en del av vår verklighet”, ännu en del i deras rekryteringskampanj ”Välkommen till vår verklighet”. Försvarsmakten var på Pride för att marknadsföra sig som öppna för hbtq-personer och för att rekrytera framtida soldater.

Verkligheten är dock att Försvarsmaktens specialitet är väpnad strid och att deras verksamhet är krig. Svenska militären deltar i krig i Afghanistan och Libyen, krig som handlar om att få kontroll över olja och andra naturresurser och att säkra transportleder för dessa, samt om att få ännu ett land att rätta sig i ledet. Försvarsmaktens närvaro på Pride handlar om att legitimera denna verksamhet, en verksamhet som handlar om våld och hot om våld.

Deltagarna i Försvarsmaktens block i paraden gick i uniform, och därmed som representanter för militären. Deras lastbil hade en stor reklamaffisch för Försvarsmakten och de marknadsförde även officersutbildningen. Pride och paraden ska handla om att försvara mänskliga rättigheter, bland annat står det i Prides ickevåldpolicy att de ”tar avstånd från användandet av våld och hot om våld och i stället verkar för dess motsats – respekt för människors lika värde, demokrati och fred”. En myndighet som kränker mänskliga rättigheter bör inte få gå ostört i paraden.

Militarism är rotad i heterosexistiska idéer om kön och sexualitet som definierar maskulinitet som kraftfull och aggressiv och feminitet som ödmjuk och passiv, och därmed förevigar och förstärker stela könsnormer. Föreställningar om kön har använts och används för att marginalisera och kriminalisera hbtq-personer som utmanar legitimiteten i dessa normer. Att göra krig till en prioritering och öka beroendet av militären stärker en heterosexistisk, patriarkal kultur som främjar krig och intensifierar stigmatisering av de som trotsar denna kultur.

Försvarsmakten deltar i krig och bidrar till en allmän militarisering av samhället. Krig och militarism leder till att medborgerliga rättigheter och yttrandefrihet inskränks och att utrymme för oliktänkande minskar, såväl i länder där krig förs som i länder krig förs från. I tider av kris och (påstådda och reella) hot blir redan marginaliserade grupper extra utsatta och attackerade. Hbtq-personer är bland de första som faller offer i ett klimat av militarism, våld och rädsla, och hbtq-personer lever ständigt under hot och attacker från militära och fundamentalistiska regeringar runt om i världen.

Krig och militarism är beroende av och förstärker en förtryckande, kontrollerande och rasistisk världsordning, som tydligt talar om vems liv som är värt att försvara och inte. För att rättfärdiga att Försvarsmakten är delaktig i krig måste bilden av en yttre fiende målas upp och upprätthållas, samtidigt som ett enat Vi, som i ”vi vars liv är värda att försvaras”, måste etableras. I takt med att samhället militariseras, ökar utrymme och acceptans för förtryck av oliktänkare och normbrytare.

Till slut: krig dödar, såväl hbtq-militärer som civila, och då spelar det ingen roll vilken sexuell läggning eller könsidentitet den soldat har som håller i det dödande vapnet, eller ger den dödande orden.

Cattis Laska, Ofog