Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Könsdiskriminering? Nej, men åldersdiskriminering!

Lars Broman, professor vid och rektor för Strömstad akademi.
Lars Broman, professor vid och rektor för Strömstad akademi. Bild: Bild: Privat / Anders Wiklund/TT

Dagens ETC.

Varje år lämnar många lektorer, docenter och professorer sina tjänster vid svenska högskolor och universitet och går i pension. Men många av oss skulle gärna fortsätta.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Det finns ett land i norra Europa som vi kan kalla för S*. I landet S* med 9,9 miljoner människor är 50 procent män och 50 procent kvinnor. I landets riksdag sitter 331 män (drygt 97 procent) och nio kvinnor (under tre procent). Ganska märkligt med en kvinnlig representation som vida underskrider andelen kvinnor i landet.

Fast det förstås, i landets regering sitter 30 män och noll kvinnor. Vilken extremt ojämlik maktfördelning!

Ändå gör inte kvinnorna i S* revolution! Är inte det märkvärdigt?

Men det är värre än så: I S* är den genomsnittliga inkomsten för män (omräknat till svenska kronor) 32 000/mån, medan kvinnorna tjänar i genomsnitt 17 000/mån = 53 procent av männens inkomst. För att spä på skillnaden mellan män och kvinnor så skattar de enligt olika kolumner, där kvinnoskatten i kolumn 2 är drygt elva procent högre än skatten för män i kolumn 1. Att det är på detta viset hänger säkert ihop med den ojämlika maktfördelningen i riket.

Nu är ju inte landet S* samma som landet Sverige – här behandlas kvinnor mycket mera jämlikt. 44 procent av Sveriges riksdagsledamöter är kvinnor och 50 procent av Sveriges statsråd är kvinnor. Lönen är förstås inte alldeles jämlik, kvinnors medellön är ca 87 procent av männens, men det är i alla fall mycket bättre i Sverige än i S*. Män och kvinnor betalar också skatt efter samma kolumn, ingen skillnad där inte.

Men det finns i Sverige en annan grupp än kvinnor som diskrimineras precis lika grovt som kvinnorna i S*: Seniormedborgarna! Av Sveriges 9,9 miljoner medborgare har 7,8 miljoner fyllt 18 år och är valbara till politiska uppdrag. Av de valbara är 5,4 miljoner, eller 73 procent, mellan 18 och 65 år, medan vi som fyllt 65 år är 2,1 miljoner eller 27 procent. Av riksdagens 349 ledamöter är 340 ledamöter mellan 18 och 65 år, medan nio ledamöter har fyllt 65 år. Så vi som är 65+ representeras i riksdagen bara av 2,7 procent av ledamöterna – en tiondel av vad som vore rimligt!

Fast det förstås, Sveriges regering består av 30 ledamöter under 65 år, men ingen som fyllt 65. Vilken extremt ojämlik maktfördelning!

Ändå gör inte seniormedborgarna i Sverige revolution! Är inte det märkvärdigt?

Men det är värre än så: I Sverige är medellönen 32 000 kronor per månad, medan den genomsnittliga pensionen är 17 000 kronor = 53 procent av medellönen. För att spä på skillnaden mellan lönearbetande och pensionärer så skattar de två grupperna enligt olika kolumner, där skatten på pension i kolumn 2 är drygt elva procent högre än skatten på lön i kolumn 1. Att det är på detta viset hänger säkert ihop med den ojämlika maktfördelningen i riket.

År 1970 var andelen kvinnor i riksdagen 14 procent, men steg från 1994 till runt 45 procent. En stor del av förändringen har faktiskt Miljöpartiet varit, med varvade listor man/kvinna på riksdagslistorna ända från början (1982 – dock utan att komma in i riksdagen) och att socialdemokraterna sedan 1994 också har varvade listor – något som spritt sig till alla partier utom Sverigedemokraterna. Skulle man kunna tro att miljöpartisterna tänker jämställt också vad gäller åldersfördelning?

Icke! Av 25 riksdagsledamöter från MP som valdes in var ingen (!) 65 år eller äldre.

Varje år lämnar många lektorer, docenter och professorer sina tjänster vid svenska högskolor och universitet. Många av oss skulle gärna fortsätta med forskning, handledning och undervisning efter pensionen, men den dag man fyller 67 tar det definitivt slut för då är det pension som gäller, vare sig man vill eller ej.

En del universitet låter emeriti (”uttjänta professorer”) behålla vissa förmåner i form av administration av anslag, tillgång till dator och skrivare, kanske till och med en arbetsplats. Många över 70 – bland dem jag – har fortfarande gott om kraft, idéer och initiativförmåga, men saknar akademisk hemvist.

Därför finns Strömstad akademi, med över 100 ledamöter från Sverige och andra länder – över hälften emeriti professorer – som erbjuder just en sådan hemvist plus årliga mångvetenskapliga träffar och intressanta tvärvetenskapliga projekt. Ingen åldersdiskriminering hos Strömstad akademi, inte!

00:00 / 00:00