Debatt: Klassklyftor är problemet - inte invandringen

Tino Sanandaji intervjuas i radio. Programledarna Nordegren och Epstein har svårt att värja sig mot hans överväldigande svada. Tesen i hans bok "Massutmaning" är att kostnaderna för immigrationen vida överstiger intäkterna.

Det är ett något kameralt perspektiv på flyktingmottagningen. Men även om man accepterar denna snävt materialistiska syn på frågor som också har en moralisk dimension, så finns ett felslut i hans resonemang.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I boken visar Sanandaji övertygande att trots att de utrikesfödda bara utgör 17 procent av befolkningen så ligger deras andel av tyngre brottslighet, arbetslöshet och beroende av försörjningsstöd kring 60-70 procent.

Han avvisar uttryckligen resonemanget att dessa data behöver justeras för socioekonomiska och demografiska förhållanden för att bilden ska bli mer rättvisande. Om man tillexempel. rensar brottsstatistiken för att invandrare är överrepresenterade bland män i brottsaktiva åldrar med låga inkomster så försvinner en del (men inte hela) skillnaden jämfört med infödda. Men Sanandajis poäng är just att immigranter är överrepresenterade bland de grupper som begår brott och/eller inte kan försörja sig. Man får ta verkligheten som den är.

Här har han rätt - och det är faktiskt ett viktigt klargörande.

Men man måste hålla isär förklaringsnivåerna. Å ena sidan vem det är som hamnar i brottslighet, arbetslöshet eller beroende av försörjningsstöd, och å andra sidan omfattningen av dessa missförhållanden i samhället.

Det första avgörs främst av individuella faktorer (socioekonomisk bakgrund, utbildningsnivå, etnicitet, livsstil, drogvanor med mera). Det andra av trender och tendenser i den ekonomiska och sociala utvecklingen på samhällelig nivå.

Om det vore som Sanandaji menar att omfattningen av brottslighet, arbetslöshet och beroende av försörjningsstöd beror på att vi har många immigranter - vilket är förutsättningen för att föra kostnaderna för dessa företeelser på invandringens konto - så borde ett land som i övrigt liknar Sverige men har en mindre andel immigranter ha lägre nivåer av tung brottslighet, arbetslöshet och fattigdom.

Det finns faktiskt ett sådant jämförelseexempel - Finland. I det mesta liknar våra östra grannar oss väldigt mycket. Få länder i världen är så lika varandra som Sverige och Finland när det gäller ekonomisk och social utvecklingsnivå och också - även om skillnader finns - kulturellt.

Men i ett avseende skiljer vi oss. I Sverige är den utrikesfödda andelen av befolkningen tre gånger större än i Finland. Om Sanandaji har rätt borde brottsligheten, arbetslösheten och fattigdomen vara lägre i vårt östra grannland än här.

Men så är det inte. Arbetslösheten är knappt sju procent i Sverige mot nio i Finland. Sysselsättningssgraden - dvs. andelen av befolkningen i yrkesaktiv ålder i anställning eller eget företagande - är drygt 80 procent i Sverige mot 70 procent i Finland. Fattigdomen (definierad som de som har en inkomst under 60 procent av medianinkomsten) är nästan exakt den samma, cirka 15 procent.

Brottsligheten är svårare att jämföra på grund av statistiska omständigheter, men några mönster kan man se. Den totala brottsligheten (alla anmälda brott per invånare) är något högre i Sverige, medan grova våldsbrott (mord, dråp och grov misshandel per invånare) är högre i Finland - men detta mönster syns 50 år tillbaka i tiden och har inte med immigrationen att göra.

När det gäller våld och kränkningar av kvinnor ligger både Sverige och Finland högt i internationell jämförelse, men här är statistiken mer osäker pga. av mörkertal och skillnader i anmälningsbenägenhet. Men i jämförelse med Finland är det svårt att förklara höga svenska tal med invandringen här. I både Sverige och Finland ser vi samma långsiktiga trend: att brottsligheten såväl totalt som när det gäller grova våldsbrott minskar i ett historiskt perspektiv.

Sanandaji ger utförligt svar på frågan om vem som löper risk att hamna i brottslighet, arbetslöshet och fattigdom - men inte vad det är som bestämmer omfattningen av dessa missförhållanden i samhället.

Vi ser liknande drag i den ekonomiska och sociala utvecklingen i samtliga postindustriella, mogna ekonomier.

Om Sverige utmärker sig i internationell jämförelse är det att dessa missförhållanden är mindre utbredda här än i länder med större klyftor, oavsett att immigrationen och i synnerhet flyktingimmigrationen har varit större hos oss än på många andra håll.

Mikael Wiehe var klokare i dessa frågor för 44 år sedan än vad Sanandaji är idag:

Dom säger, Andersson är arbetslös
för att han inte hänger med
och att Pettersson sover utomhus
för att fabriken har lagts ner
och att Nilsson är för gammal
och lilla fröken Fridlund är för ung
och att Ingalill är hemmafru
för att familjen har köpt en hund
Men ta dom tillsammans
Då är dom en grupp
Då får man söka svaren nånstans
mycket längre upp

Fotnot: Detta inlägg skrevs ursprungligen på Facebook och publiceras med debattörens medgivande. I tråden går det att läsa Timo Sanandaij svar - och Anders Nilssons slutreplik.