Debatt. .

2017-10-02 16:27
En stor del av landets minkfarmer får fortsätta hålla tre minkar per bur, trots Jordbruksverkets nya föreskrifter, skriver dagens debattör. Bild: Djurrättsalliansen/TT
En stor del av landets minkfarmer får fortsätta hålla tre minkar per bur, trots Jordbruksverkets nya föreskrifter, skriver dagens debattör.

Jordbruksverket går pälsindustrins ärenden

Oavsett ­antalet ­minkar i burarna innebär mink­farmning lidande och djur­plågeri.

År 2012 gick Jordbruksverkets nya föreskrifter för svenska mink­farmer igenom. En av föreskrifterna innebar att minkfarmerna från och med 1 januari 2017 bara skulle få hålla två minkar i varje bur, en ändring från tidigare tre minkar. Detta mötte kritik från minkfarmerna, eftersom det skulle innebära kostnader, cirka 785 000 kronor för en medelstor farm, i och med att fler burar behövde byggas.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Förra veckan kunde vi i Djurrättsalliansen avslöja att Jordbruks­verket har gett alla minkfarmer som är knutna till branschorganisationen Svensk mink dispens från denna nya regel, vilket innebär att en stor del av landets minkfarmer får fortsätta hålla tre minkar per bur. En rimlig fråga är givetvis varför införa en ny regel som minkfarmerna sedan ändå inte behöver följa?

Jag hoppar tillbaka i tiden för att svara på den frågan. Att stänga in minkar i minimala nätburar för att kunna gasa ihjäl och flå dem för att sedan ta deras päls har varit en omdebatterad verksamhet i decennier. Opinionen mot pälsindustrin har länge varit stark i Sverige och majoriteten av svenska folket vill förbjuda pälsdjursuppfödning.

En statlig pälsdjursutredning gav minknäringen till 2010 på sig att förbättra förhållanden för djuren, annars skulle den ”helt eller delvis läggas ner”. För att visa minkarnas verklighet på svenska minkfarmer och att deras situation var densamma dokumenterade Djurrättsalliansen en stor del av landets minkfarmer. Innan riksdagsvalet 2010 presenterade vi vår omfattande utredning. Detta gjorde att svensk pälsindustri hamnade rejält i blåsvädret. Allmänhetens reaktioner på våra bilder och filmer tvingade dåvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson och Jordbruksverket att agera snabbt.

Men de agerade inte genom att se över en avveckling av industrin utan för att tysta ner avslöjandet. 

Länsstyrelserna fick uppmaningen att snabbkontrollera minkfarmerna. Kort därefter gick Jordbruksverket ut med att 40 procent av farmerna hade kontrollerats och att minkarna generellt sett mår bra på de svenska minkfarmerna. Det vill säga den nödvändiga motbilden till vår skildring. Vi gav oss då ut och filmade på minkfarmer återigen. Vi möttes av detsamma som vid tidigare granskning; döda djur, djur med sår och bitskador, djur med stereotypa beteenden, stressade och frustrerade djur samt kannibalism.

Vi granskade Jordbruksverkets påståenden och det visade det sig att när de gick ut med sin motbild hade de i själva verkat bara fått in en liten del av länsstyrelsernas underlag. När vi sedan granskade läns­styrelsernas rapporter framgick det att omkring en tredjedel av alla farmer saknade tillstånd för deras verksamhet. Det gick även att konstatera att 85 procent av farmerna inte följde lagstiftningen vad gäller inredning i burarna. Ett stort antal skadade, döda eller halvuppätna minkar upptäcktes vid kontrollerna. 

Minkfarmerna lades alltså inte ner. För att rädda minkindustrin kom istället de nya föreskrifter som gick igenom 2012. Regeländringarna ger ett sken av att djuren har fått det bättre och att politikerna har agerat men de innebär bara marginella skillnader för djuren och att ­myndigheten har valt att gå päls­industrins ärenden. 

Oavsett antalet minkar i burarna innebär minkfarmning lidande och djurplågeri. Vi har en myndighet som ska skydda djuren samtidigt som vi har en lagstiftning som ­tillåter en oetisk och grym hantering av djur. En lagstiftning där djur ses som ägodelar och produkter som vi människor kan utnyttja för våra egna intressens skull.

Gång på gång har vi sett hur myndigheter och politiker går i djurindustriernas ärenden och sätter ekonomiska intressen först. Och det är djuren som betalar priset. Pälsindustrin är en oetisk industri som borde tillhöra det förflutna. Det är dags att stänga alla minkfarmer nu! 

Malin Gustafsson 
Talesperson för Djurrättsalliansen