Debatt: Inför bidrag för adopterade som vill söka sina rötter

I regeringens höstbudgetproposition inför 2017 föreslås en höjning av adoptionsbidraget, det vill säga det bidrag som adoptanter kan söka retroaktivt när väl adoptionen är genomförd. Detta bidrag har sedan 2001 legat på 40 000 kronor. Då täckte det 36 procent av den genomsnittliga adoptionskostnaden.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

År 2014 täckte bidraget 14 procent av adoptionskostnaden. Regeringen har nu för avsikt att höja bidraget så att det ska täcka 33 procent av dagens genomsnittliga adoptionskostnad. Detta är inte ett behovsbaserat bidrag utan det utgår till alla som ansöker om det efter genomförd adoption.

Det är anmärkningsvärt att regeringen i samband med denna höjning som går under rubriken ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn” inte tar med de adopterade i sin budget. Detta inte minst med tanke på att regeringen har uttalat att FN:s barnkonvention ska bli lag i Sverige från och med nästa år.

Både adopterade och adoptionsorganisationer har under flera års tid lyft frågan om ett återrese- och röttersöksbidrag. Exkluderingen av bidrag till adopterade sänder signaler om att adoption är en avslutad process när väl den adopterade anlänt till Sverige. Vi vuxna adopterade ser i stället adoption som en livslång process.

Sverige är ett av de länder som genomför flest antal transnationella adoptioner per capita i världen, och har långa samarbeten med ett stort antal länder sedan 1950-talet. Mot bakgrund av detta, och målet att göra Barnkonventionen till lag, är det under all kritik att det inte finns någon statlig postadoptionsservice. Internationellt adopterade har att vända sig till adoptionsorganisationerna i den mån deras egen organisation fortfarande finns kvar, annars finns ens dokument i Riksarkivet.

Det är viktigt att minnas att adoptionsorganisationerna är ideella föreningar, inte någon del av offentlig verksamhet. De har således ingen skyldighet och säkerligen ingen möjlighet att stå till tjänst med avgiftsfri röttersöksservice och återresetjänster. Av adoptionsorganisationerna är det endast Adoptionscentrum som erbjuder någon form av röttersökshjälp och då till en avgift på 3 000 kronor. Svenskadopterade och före detta familjehemsplacerade kan få gratis hjälp av Skatteverket med röttersök.

Att söka sina rötter är inte bara känslomässigt påfrestande, utan även både dyrt och tidskrävande. Mot bakgrund av artikel 7 i Barnkonventionen är det orimligt att ens grundläggande mänskliga rättighet till sin bakgrund ska vara avhängigt ens ekonomiska situation. En återresa kostar åtminstone 20 000 kronor, och inte sällan krävs att adopterade gör flera resor för att få sin bakgrundsinformation.

Det minsta man kan begära av ett av världens flitigaste adoptionsländer är en statligt finansierad postadoptionsservice. Vi förväntar oss att även de som har adopterats värnas i nästa budgetproposition, annat vore ovärdigt en regering som påstår sig stå upp för alla barns rättigheter.